Jag är en kvinna på 38 år som håller på att utbilda mig till undersköterska. Jag kom till Sverige från Syrien för tre år sedan och har gått på svenska för invandrare. Jag förstår nu en hel del svenska både i tal och skrift, men tycker att det är svårt när jag själv ska prata.

Hur höga är kraven på att man kan prata bra svenska i sjukvård och omsorg? Finns det regler om det? Där jag bor öppnades nyligen ett äldreboende som jag gärna skulle vilja få anställning på när jag är klar med utbildningen. Jag vet att de kommer behöva mer personal. En jag känner som också kommer från Syrien fick nyss anställning där och jag tycker inte hon pratar bättre svenska än vad jag gör.

/ Blivande undersköterska

Annett Olofsson jurist på LO-TCO Rättsskydd
SVAR: För att arbeta i så kallade legitimationsyrken som till exempel läkare, sjuksköterska och barnmorska ställs krav på språkkunskaper. När det gäller övriga yrken inom sjukvård och omsorg finns inget reglerat.

Det är arbetsgivaren som ansvarar för att den personal som anställs har  kompetensen som krävs för arbetsuppgifterna. I praktiken innebär det att arbets­tagaren inte får prata så dålig svenska att det innebär en risk för vårdtagare, boende eller arbetskamrater.