Tonårskillen Nicola bor i ett maffiastyrt område i Neapel och är trött på hur den nuvarande familjen styr området. Han vill bort från systemet där lokala näringsidkare – däribland hans mamma som driver en kemtvätt – tvingas betala beskyddarpengar till maffian. Dessutom lockar ett liv med pengar och status.

Med en stor dos ungdomlig naivitet, övertro på sin egen förmåga och tajming lyckas Nicola och hans lika unga vänner köra iväg maffian i kvarteret och ta över verksamheten. Samtidigt har Nicola träffat en tjej från ett rivaliserande kvarter, vars pappa inte samtycker. Och de höga idealen om en ”snällare” maffiaverksamhet visar sig svåra att uppfylla.

Filmen, som bygger på en roman av författaren Roberto Saviano, känns kanske inte helt trovärdig i hur enkelt det går för ungdomarna att ta över verksamheten. Samtidigt är det en bra – och skrämmande – illustration av hur till synes slumpartat vissa blir kriminella och får väldigt mycket makt. De vill ju mest festa och träffa snygga tjejer och är i början oerhört amatörmässiga.

Vänskapen mellan killarna är för övrigt en ljusglimt i en för övrigt ganska mörk historia, även om man vet att de där lojalitetsbanden också är en av förutsättningarna för att allt ska upprätthållas.

Det är en rafflande och snygg skildring av det sociala arvet och hur kriminalitet kan genomsyra ett helt samhälle och därför verka vara den enda vägen.