Färre sjuka när undersköterskorna fick styra
Många äldreboenden har svårt att få tag på utbildad personal. Men till demensboendet Lillhagsparken 9 i Göteborg kan det vara 90 sökande till en tjänst. Här är det undersköterskorna som bestämmer – även över budgeten.
Yodit Alazar och Giovanna Gutierrez.
Lillhagsparken 9 ligger i ett K-märkt hus på en grönskande höjd på Hisingen i Göteborg. Huset är en del av ett mäktigt område tegelbyggnader som tidigare var en psykiatrisk klinik, Lillhagen kallad av Göteborgarna.
Jag öppnar grinden till trädgården och går in via kaféet som ligger i en utbyggnad på bottenplan.
– Grinden och staketet var vår idé. Nu kan de som bor här gå ut ensamma utan att vi behöver vara oroliga att de sticker iväg, säger undersköterskan Giovanna Gutierrez när hon möter upp tillsammans med kollegan Yodit Alazar.
Vi hinner bara prata en kort stund så dyker enhetschefen Carina Lundgren upp.
– Vill ni att jag ska vara med? Nej, det behövs kanske inte säger hon med ett leende och försvinner iväg i korridoren.
Giovanna Gutierrez och Yodit Alazar är vana vid att klara sig själva. Det är sällsynt att deras chef säger nej till de beslut som de fattar som rör verksamheten. Tillsammans med fem andra kolleger sitter de i demensboendets ledningsgrupp.
– Vi personal brukar ha ett förmöte och när chefen kommer så lägger vi fram det vi har kommit fram till, säger Giovanna Gutierrez.
Vilka som sitter i ledningsgruppen har bestämts utifrån intresse. Andra anställda har tagit ansvar för annat. Någon håller i schemaläggningen och Yodit Alazar sköter demensboendets budget för inköp av inkontinensskydd och tvätt. Hon är också delaktig i hela verksamhetens budget.
– Jag tycker det är roligt och det har varit väldigt utvecklande. Men det är inte så att jag bestämmer själv, jag pratar alltid med de andra och hör vad de tycker först, säger Yodit Alazar.
Lillhagsparken är ett av sex äldreboenden och sju hemtjänstenheter i norra Hisingen som har deltagit i ett treårigt projekt med namnet ”den visa organisationen”. Det innebär att personalen får ta mer ansvar och vara delaktiga i alla verksamhetsnära frågor. Chefen tar ett steg tillbaka och litar på de anställdas kompetens.
Yodit Alazar och Giovanna Gutierrez säger att det ökade ansvaret har lett till att de anställda har fått mer förståelse för verksamhetens behov. Ett exempel är när man såg över inkontinensskydden och insåg att alla boende faktiskt inte behövde extra papperslakan i sängen.
– Av gammal vana hade vi lagt papperslakan i alla sängar, men det kan bli för varmt och leda till att de får svamp, säger Yodit Alazar.
På min tidigare arbetsplats blev man rädd när chefen kom (…) men nu blir man glad.
Översynen gjorde att man kunde kapa kostnaden per år från 60 000 till 20 000 kronor. Och fick pengar över, bland annat till staketet kring trädgården.
–Hade chefen sagt att vi skulle beställa färre lakan hade personalen tyckt att det bara är för att spara pengar, men när vi förklarade att det var för de boendes bästa så förstod man, säger Yodit Alazar.
Även om projektet, som har finansierats med hjälp av Europeiska socialfonden, nu är avslutat kommer man på Lillhagsparken att fortsätta arbeta på det här sättet. Vinsterna är uppenbara.
När projektet startade hade stadsdelens äldreomsorg problem med höga sjuktal, mycket övertid, hög personalomsättning och svårigheter att rekrytera. I dag har sjuktalen sjunkit i de verksamheter som deltog i projektet och övertiden är borta, mycket tack vare att personalen har sett till att det finns två löpare som kan hoppa in när det blir kort om folk. Det innebär en överanställning, men den sparas in genom minskade kostnader för vikarier.
När Lillhagsparken nyligen utlyste en tjänst var det över 90 sökande och många hade lång erfarenhet och hög kompetens. Rekryteringen sköts av undersköterskorna.
– De ska ju bli deras kolleger. Visst kan det bli fel någon gång, men jag kan också rekrytera galet. De ser med andra ögon, de utgår verkligen utifrån verksamhetens behov just då, säger enhetschefen Carina Lundgren.
Yodit Alazar och Giovanna Gutierrez säger att visst finns det kolleger som inte trivs med att få mer ansvar, men de flesta är nöjda. Personalen har sagt i intervjuer att de känner en ökad yrkesstolthet och har fått ett erkännande för sitt arbete.
Får ni inte mer att göra?
– Visst, det kan bli stressigt. Men om jag behöver tid till budgeten så kan vi schemalägga det, säger Yodit Alazar.
Det är väldigt sällan anhöriga kommer till mig numera. För nu får de svaren direkt på enheten av vår personal.
Tidskrävande uppgifter som rekrytering och kulturaktiviteter schemaläggs också och en löpare hoppar in i stället. Dagen innan vi träffas har demensboendet gått över till att bli en intraprenad, alltså en självständig enhet i kommunal regi. Personalen fick rösta om beslutet. 78 procent svarade ja och alla deltog i omröstningen.
– Jag tror många röstade ja för att vi redan jobbar på det sättet och trivs med det, säger Giovanna Gutierrez.
