Hon jobbar med för tidigt födda barn

Du jobbar med barn som är födda så tidigt som graviditetsvecka 22, hur ger du den speciella omvårdnad som krävs?

– Ja, Uppsala är lite känt för att vårda så för tidigt födda barn, ända från vecka 22, de skickas ofta hit från andra delar av landet. De allra tidigaste barnen ska ligga i sin kuvös med bäddstöd. På dem är det lite ”hands off”, man ska göra det nödvändigaste men inte röra dem för mycket. Vi försöker minimera smärta, det är tyvärr mycket smärta hos ett för tidigt fött barn. Man håller koll på respiratorn om de får ner luft i lungorna, man får avlägsna slem. Vi har koll hela tiden. Vi har utbildningar i hur man bäddar rätt och hur de ska ligga för att ha det bra. Det är en lugn arbetsmiljö även om det är akut. Man gör det mesta för att barnet ska ha det bra, är barnet oroligt så sitter man där. 

(Intervjun fortsätter nedan)

Hur lyckas du lugna föräldrarna som lever med en väldig oro?

– Jag försöker få en inblick i föräldrarna först och främst, ofta är det väldigt mycket stress och oro. Jag visar intresse och förklarar allt man gör med barnet. Jag måste bygga upp en trygghet. Vårt mål är att föräldrarna ska göra det mesta av vården och ha barnet hud mot hud så mycket som möjligt, det ger resultat. Man försöker göra deras kaotiska vistelse så bra som möjligt. Jag är så stolt att jag spricker av den här nomineringen. 

Du har fem egna barn och har ändå valt det här jobbet, varför?

– Jag älskar barn, det är mitt liv. När jag pluggade till undersköterska fick jag praktikplats på neonatalen på Danderyds sjukhus. Jag kände direkt wow, det var så häftigt och det var så fin omvårdnad. Sedan har jag jobbat med barn inom LSS i 18 år. Jag har bara jobbat drygt ett år där jag är nu. Och här kommer jag nog stanna.

Fotnot: I dag, den 14 november, uppmärksammas Världsprematurdagen på flera håll i Sverige.