Med perfekt hållning och koftan på plats torkar hon disken med kökshandduken. När hon är klar ringer dörrklockan och en äldre man kommer in. De stänger en dörr om sig, kommer sedan ut nästan lika prydliga som de gick in. Hon räcker över hans rock, han räcker henne en bunt sedlar, säger ”vi ses på torsdag”. Hon fortsätter med middagen innan sonen kommer hem. 

Även i Sverige får filmen den krångliga titeln ”Jeanne Dielman, 23, Quai du commerce, 1080 Bruxelles” vilket är kvinnans namn och adress i Bryssel. Chantal Akerman regisserade filmen 24 år gammal och Delphine Seyrig spelar hemmafrun och änkan.

Det sägs inte mycket utan viktigare är vad som ljuder genom tystnaden och ensamheten; lampor som släcks, dörrar som öppnas och stängs, ljuden från en stad som pågår utanför hemmets väggar. Under nästan 3,5 timmar får vi se Jeanne (som aldrig nämns vid namn) metodiskt utföra sina bestyr, vi ser henne diska under den tid det faktiskt tar att diska. Men en dag inträffar något som rubbar hennes inrutade tillvaro och leder till en oanad upplösning.

Filmen uppvärderar hemmafrun som faktiskt gör ett arbete i hemmet, samtidigt som jag blir irriterad för att hon inte läser en bok i stället för att dammtorka figurinerna som ändå står bakom glasdörr. Jag vill skälla på alla män och söner i världen som ointresserat svarat ”visst” på frågan ”var det gott?” (om maten som började förberedas redan på förmiddagen!).

Ta chansen att se denna sällsynta pärla till film!

Fler bra filmer om hemmafruar

Todd Haynes måste annars vara den bästa regissören som skildrat hemmafruars liv. Se ”Far from heaven” (2002), ”Carol” (2015) och miniserien ”Mildred Pierce” (2011).