”Vi kan påverka orättvisor om vi går ihop”

Anna Vnuk började sin yrkesbana som dansare och koreograf och har prisats för att hon förnyat dansen som uttryck. Genombrottet var dansshowen ”Solofestival med mig själv”. Viljan att berätta en historia har alltid varit central för henne och därför drogs hon till teatern.

Hennes senaste pjäs ”Moppupproret” sätts upp på Kulturhuset Stadsteatern i Skärholmen i Stockholm. Efter ett första lyckat genomdrag för skolelever är Anna Vnuk, som både står för text och regi, redo för intervju.

– Pjäsidén är inspirerad av en verklig händelse i USA som Brian Palmer, tidigare professor vid Harvard, gav som exempel vid ett samtal om civil­kurage. På samma vis som i ”Moppupproret” krävde studenter på universitetet bättre arbetsvillkor för städpersonalen och ockuperade rektorns tomt. Sedan har jag fantiserat fritt utifrån det temat.

Anna Vnuk vill att ”Moppupproret” ska dofta 70-tal och kallar gärna pjäsen proggig eller politisk. 

– Fokus ligger på arbetarklassens utsatta situation och att vi kan påverka orättvisor om vi går ihop. I en jättefin kamplåt ”Vem har makten”, som Marit Bergman har skrivit, kräver eleverna svar från vuxenvärlden på vad de tänker göra för städarna. Efter premiären ska vi lägga ut den på Spotify. Jag hoppas att den blir en hit.

Tidigt bestämde Anna Vnuk att ”Moppupproret” skulle vara ett kammardrama. Hela handlingen utspelas i ett lärarrum på den fiktiva Dalboskolan. Lärarna tar en av dagens många fikapauser och rektorn prisar läraren Michelles projekt ”konst som aktivism”. Föga anar arbetslaget vilken kalabalik det kommer att skapa.

Städarna i skolan har inga roller i pjäsen. Anna Vnuk förklarar att det är ett mycket medvetet ställningstagande.  

– Jag har gjort dem till siluetter i utkanten av dramat därför att städare ibland är osynliga i arbetslivet. De är inte alltid med i gemenskapen på en arbetsplats. Kanske vet andra medarbetare inte ens vad städarna heter eller hälsar när de möter dem. Andra skäl är att städare ibland har mycket osäkra anställningar. Samt att vi tyvärr underskattar det arbete de utför.

Jag ville ha in perspektivet med fackets förhållningssätt till gästarbetare och papperslösa.

Moppupproret startar med att Max klottrar könsord på väggarna utan en tanke på städarna som måste rengöra dem. Under konstveckan beslutar han sig till allas förvåning för att intervjua städarna. När Max får veta att de bara tjänar 20 kronor i timmen och inte hinner ta raster fylls han av en rättmätig ilska. De måste få upprättelse! Strax samlas elever med städmoppar i händerna på rektorns tomt.

– Jag ville ha en högst oväntad upprorsledare. En kille utan en bestämd plan eller kunskap om arbetslivet och fackliga regler, säger Anna Vnuk. Max vill väl men har inte tänkt på vilka problem hans aktion skapar för städarna.

Pravat och Malee har lockats till Sverige från Thailand med löften om att tjäna bra med pengar som städare. Nu arbetar de illegalt för en under­leverantör som skolans städfirma anlitar. De riskerar att förlora sina jobb och kommer inte att kunna försörja sig och sina familjer. 

– Jag ville ha in perspektivet med fackets förhållningssätt till gästarbetare och papperslösa. Hur ska de behandlas? Det är en jätteviktig framtidsfråga, säger Anna Vnuk.

Hon tycker att det skulle vara jättekul om några städare ville se ”Moppupproret” och ge sitt perspektiv på berättelsen.

– Jag har redan frågat städaren som arbetar här i fastigheten där Stadsteatern har lokaler. Men hon hade tyvärr inte tid eftersom hon jobbar så mycket, säger Anna Vnuk.