I går berättade vi om att ungefär en tredjedel av personalen på thoraxoperation på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg fått så stora problem med andningen att de blivit omplacerade eller valt att lämna sina jobb de senaste tio åren. Slutligen har Arbetsmiljöverket förbjudit verksamhet i operationssalarna.

– Arbetsgivaren har verkligen försökt att hitta felet i många år, det måste jag säga. Vi och de andra facken har varit involverade hela resan, säger undersköterskan och Kommunals skyddsombud Britt-Marie Jonsson.

Hon har nyligen tagit tjänstledigt i ett halvår för att se om hennes lungor blir bättre när hon inte är på arbetsplatsen. Under tiden hjälper hon sin make på deras gård.

– Nu är jag mycket bättre och ska göra en ny röntgen, hoppas att det är bättre. Jag blev väldigt trött januari och hade infiltrat på lungorna. Läkaren vet inte om det är arbetsrelaterat men jag kände själv att jag inte vill vara där och andas in mer om det är arbetsrelaterat.

– Själv har jag aldrig blivit hes och fått svårt att andas som en del kollegor. De har haft hosta och lunginflammation, en del har knappt kunnat andas så de är ju sjukskrivna. Det är vagt alltihop men det är ju arbetsrelaterat, det börjar klia i halsen i salarna och försvinner när de är lediga. En del har sökt akutsjukvård. Ett tiotal har fått sina bekymmer diagnosticerade som byggnadsrelaterad ohälsa.

Vill du tillbaka till jobbet?

– Det tror jag nog, jag har varit där sedan 1978. Thoraxoperation har varit en jättetrevlig arbetsplats så man blir ju jätteledsen att det har blivit såhär.

En annan undersköterska, som vill vara anonym berättar:

– Det har mest kliat i halsen, det är besvärligt, och så hostar jag. Näsan och ögonen rinner. Jag har blivit väldigt känslig. Jag hostar som en galning ibland, det har blivit värre på senaste året och sitter kvar när jag är långledig. Tidigare försvann problemen när jag var ledig.

Ännu en undersköterska berättar anonymt att hon fått astma och tappar rösten. Hon fick problem redan för tio år sedan men har fortsatt jobba hela tiden med hjälp av astmamediciner. Hon har också sluppit arbeta i vissa salar. 

– En gång gick jag in på operationssalen och då pratade jag som vanligt, sedan kom jag ut i korridoren och då försvann rösten, så fort kan det gå. Med rösten hör jag att det blir jobbigt men andningen kommer successivt. Ibland har jag hosta så jag nästan kräks, den hostan har tillkommit på senare tid.

Känns det som en upprättelse med Arbetsmiljöverkets beslut att stänga salarna?

–  Ja, det gör det, äntligen. Det känns inte som att arbetsgivaren tagit oss på allvar eftersom läkarna inte reagerat men vi reagerar. Nu tas det på allvar så på så vis får man upprättelse.