Hörde en kommunalare på P1 häromdagen och jag lystrade. Satt på helspänn. Det handlade om äldrevården. Livsmedelsverket har kommit fram till att äldre personer mår bäst av att äta ofta och lite.

Men hur ska det gå till för dem som är beroende av hemtjänst? Hur ska det ske, när hjälp från personal är en bristvara i brukarnas liv? 

När du hör en kommunalare tala i public service, då lägger du ner allt vad du har för händer och lyssnar. Det är sällsynt. Mycket ovanligt. I radions P1 talar journalister, författare, forskare eller politiker. Personer i chefspositioner.

Kommunalares röster hörs sällan.  De är aldrig sommarvärdar och berättar om sina liv. De hörs aldrig tala i egen sak i samhällsdebatter. Såsom experter på sina yrkesområden. Människor i maktpositioner talar alltid över deras huvuden. 

Utan kommunalarna går vi under. Om jag slutar skriva krönikor i Kommunalarbetaren går inte en käft under. Ingen rasar ihop på toa eller blir undernärd.

Men nu hörde jag en kommunalare tala! Specialistundersköterskan Andrietta Ejdermo i Järfälla. Skärpt och distinkt berättade hon. Personalen i äldrevården behöver mer tid än de futtiga 15 minuterna per brukare. De hinner kanske ställa fram en portion mat till en dement brukare.

När de kommer tillbaka nästa dag står maten orörd. Brukarna svälter, får yrsel och ramlar. Stor oro för anhöriga. Stor kostnad för samhället. 

De få gånger jag hört en kommunalare tala i radio har det blivit väldigt bra radio. En saknad röst får en särskild volym. Den står ut. Minns när en pensionerad järnvägare berättade för dåvarande infrastrukturministern varför försummandet av järnvägsunderhållet var en livsfara. Mera av det! 

Samma typ av röster i radio bildar annars ett entonigt surr. Du hör dem knappt.

Men nu hörde jag en kommunalare tala i radio P1 och jag begriper inte varför det inte sker oftare. De utför de viktiga jobben. Utan kommunalarna går vi under. Om jag slutar skriva krönikor i Kommunalarbetaren går inte en käft under. Ingen rasar ihop på toa eller blir undernärd. 

Eftersom jag är författare och intresserad av arbetsmiljöer hörs jag då och då i radio. Talar om kommunalarbetares stress. Det är tamigfan inte klokt. 

Kommunalarbetare ska själva yttra sig om sin sak i radio. Ingen annan.

PS: Höstluften gör mig hög. Ser fram emot vilsamt mörker och tv-dramat ”Vår tid är nu”.