En undersköterska blir intervjuad i tidningen Expressen och säger apropå den slopade värnskatten att hon tycker att de rika kan betala mer i skatt. Hennes uttalande får Gunnar Axén, före detta riksdagsledamot för Moderaterna och styrelseproffs, att gå i taket. På Twitter skriver han: ”Den egoistiska parasiten till undersköterska som uttalar sig borde skämmas. Ingen har rätt att sko sig på någon annans arbete.”

Eftersom jag tror att de flesta av Sveriges undersköterskor är benägna att hålla med vår kollega om att pengarna kunde användas bättre genom satsningar inom välfärden, så bör Axéns tweet gälla oss alla inom Sveriges största yrkesgrupp.

Nej, Gunnar Axén. Sveriges undersköterskor är inga egoister. Då hade vi inte valt ett yrke där man sliter ut sin kropp och sin själ för en lön som är rena ynkedomen. Då hade vi krävt högre lön och vettiga arbetsförhållanden i mycket högre grad än vi gjort hittills.

Vi utför ett arbete som möjliggör för andra att sköta sitt arbete utan att behöva bekymra sig om vem som ska ta hand om våra äldre. Ett arbete som innehåller oräkneliga arbetsuppgifter. Vi ska ge omvårdnad. Tvätta, klä på, ge mat, hjälpa med toalettbesök, försöka ge ett sammanhang och motivera. Vi ska kunna hantera ilska och våld. Vi ska ha en stor famn som kan trösta, ge kärlek och se när man har ont i kroppen eller själen. 

När den tiden kommer är det inte sällan vi sitter bredvid och håller handen. Vi är den sista mänskliga kontakten. Det är vi som tvättar och klär de döda så att anhöriga får ta ett fint farväl.

Undersköterskor som grupp borde göra mycket mer väsen av sig.

Vad det gäller Axens påstående att undersköterskor skulle vara parasiter så förstår jag inte hans resonemang. Enligt min definition är en parasit någon som lever på någon annan. Enligt det resonemanget torde Axén och andra högavlönade vara parasiterna eftersom de får del av vård som utförs av underbetalda i ett yrke som är skoningslöst mot våra kroppar.

Nu vill jag inte att debatten hamnar på den nivån. Jag vill att vi pratar om vad samhällsmedborgarna ställer för krav på oss och vad de är beredda att betala. Vi startar där och ser vart det leder. 

Under alla år inom äldreomsorgen (35) har jag hävdat att lönen inte är det väsentliga och det vill jag fortfarande påstå men nu har Gunnar Axéns tweet fått mig att undra om jag inte har för lågt ställda krav. Undersköterskor som grupp borde göra mycket mer väsen av sig.

Att en socialdemokratisk regering lägger sig platt för Liberalerna gällande värnskatten måste ses som ett hån mot arbetare inom alla yrken. Vart tog den socialdemokratiska politiken vägen? Jag känner inte igen mig.