När avslöjandet om Sveriges största rättsskandal genom tiderna nu blir film är det i mångt och mycket journalistiken som står i centrum. Inget konstigt med det ­– det är tack vare journalisterna Hannes Råstam och Jenny Küttim som det uppdagades att Thomas Quick, numera Sture Bergwall, inte begått de åtta mord han dömts för.

Vi får följa deras jakt på sanningen, med Hannes Råstam som den självklara huvudpersonen. Filmen tar till och med i stort sett slut med hans begravning – Hannes Råstam gick bort i cancer 2012 och fick aldrig vara med om att se Sture Bergwall bli en fri man.

”Quick”

Jonas Karlsson gör en fantastisk insats (som vanligt) som den besatta arbetsnarkomanen Hannes Råstam. Överlag är skådespelarinsatserna lysande och filmen värd att se enbart på grund av dem. Det kan inte vara lätt att spela existerande, kända personer men de flesta lyckas förvånansvärt väl.

David Dencik är som gjord för den här sortens roll och lyckas bli obehagligt lik Sture Bergwall, men även mindre roller som Johan Hedenberg som spelar Claes Borgström lyckas fånga hans minspel och manér på pricken.