Vi kan nästintill dagligen läsa om hur personal som arbetar med att ge vård råkar illa ut genom arbetsplatsolyckor, men även på grund av en allt för tung arbetsmiljö som resulterar i stressrelaterade sjukdomar.

Men så även personer som är beroende av hjälp, till exempel av hemtjänst, äldreboende, eller ska få vård på sjukhus som inte alltid får den omsorg eller vård de behöver på grund av brist på vårdpersonal, brist på kompetens eller att vårdpersonalen inte har tiden eller att man i all stress faktiskt rent av glömmer en person som är i behov av hjälp.

Detta är ett växande samhällsproblem.

Problematiken är den, först och främst att det är svårt att locka människor till att vilja studera och sen börja arbeta med vårdrelaterade yrken.

Man måste göra det mer hållbart att arbeta inom vårdrelaterade yrken med hållbara scheman, bättre arbetsvillkor, lön och ersättningar.

Men från samhällets sida måste man också kunna erbjuda till exempel en barnomsorg under dygnets alla timmar, för vården är aldrig stängd.

Man måste här, som med allt annat, se till helheten.

För ett exempel på Halmstad sjukhus, min egna arbetsplats, där man som högt uppsatt politiker beslutar 2017 att göra en skillnad i den obekväma arbetstids ersättningen mellan yrkeskategorier, sjuksköterskor ska få ett 100% påslag på den obekväma arbetstiden de som arbetar natt, undersköterskor som arbetar på exakt samma tid får endast 50% extra påslag på sin obekväma arbetstidsersättning.

Man ger lite mer åt ena arbetsplatsen och lite mindre till andra.

Det är ett exempel på en icke hållbar lösning som skapar irritation och verkar inte för en ansvarsfull, hållbar framtida vård, det skapar mer irritation och osämja.

Man måste göra rättvisa satsningar och se till helheten!

Om man löser detta så löser man automatiskt nästa problem, att få vårdpersonal att faktiskt stanna kvar och arbeta i vårdrelaterade yrken.

Och då behåller man också samtidigt värdefull kompetens och erfarenhet och därigenom blir vården betydligt bättre.

Men det tredje problemet är att man måste se till att det faktiskt finns tillräckligt med vårdpersonal som täcker behovet av den vård den arbetsplatsen ska ge.

Vårdcentraler, hemtjänst eller en medicinsk avdelning på ett sjukhus, alla har olika behov av vårdpersonal för att kunna tillgodose så att verksamheten till fullo kan fungera och ge bästa möjliga vård. Dag, kväll och natt. 

Frågan ska inte vara hur snabbt vårdpersonalen kan springa utan vad som är mest patientsäkert.

Men också vad som är mest hållbart för dem som arbetar med att ge vården.

Det behövs inte bara avdelningschefer, utan också politiker med en verklig insyn i verklighetens vård som kan se den verkliga helheten, både här och nu men också längre fram. 

Vi står inför stora utmaningar i vården gentemot vår välfärd när vi nu har en stor andel åldrande befolkning som inte bara kommer kräva vård men också omsorg.

Dessa utmaningar har man sett för en lång tid, man har diskuterat om detta allt för länge men nu, inte senare, måste Sveriges ledande politiker faktiskt börja presentera lösningar på dessa problem.

De måste börja utveckla vården, de måste börja utveckla omsorgen till något ansvarsfullt.

En trygg, hållbar arbetsplats för de som arbetar med att ge vård och en säker vård för dem som behöver den genom investeringar i en hållbar personalpolitik, kunna ge människor rätt förutsättningar att jobba kvar i vården men också satsningar på en ökad status för vårdrelaterade yrken och man måste på allvar börja se den verkliga helheten i vår välfärd vad gäller vård och omsorg.