Johannes Wätterbäck, även kallad ”Farbror Grön”.

Sallad, kål och dill väller ut ur några plastbackar trots att det bara är maj. De kallsåddes i vintras i växthuset och är en del av ”Tillsammansodlingen” som drivs av några familjer i ett hyreshus i Västerås sedan åtta år.

Frontfiguren är Johannes Wätterbäck, känd som ”Farbror Grön”. Tidigare arbetade han i omsorgen och var engagerad i Kommunal. Men odlarintresset tog över.

Nu lever han med grödorna på heltid, är en profil i sociala medier, skriver krönikor, gör poddar, föreläser, skriver böcker, ofta just om stadsodling som är ett mer känt begrepp än ”tillsammansodling”. Mycket gör han tillsammans med livspartnern Theres Lundén.

Nu står han inne i växthuset och sår rosa solrosor som sedan ska planteras bland grönsakerna för att locka dit bin och andra pollinerare. Men också för att det är vackert.

– Det är mest jag som sår, jag trodde att många ville göra det jag gör, säger han.

Johannes Wätterbäck.
Johannes Wätterbäck.

Johannes ­Wätterbäck

Ålder: 47 år.
Bor: Västerås (hyreslägenhet).
Yrke: Odlare och föreläsare på heltid, tidigare pedagogisk assistent och arbetsplatsombud för Kommunal.
Familj: Livspartnern Theres Lundén och två barn.
Aktuell: Känd som Farbror Grön, trädgårdsinspiratör som odlar grönsaker året om. Bloggar och poddar samt föreläser och författar om trädgård.

Farbror Grön inspirerar många i hela landet. Men här på gården är han den enda som sår. Alla gör det de trivs bäst med. Vilket betyder att någon klipper häckar, andra rensar ogräs, bär jordsäckar eller hjälper till när det behövs. Och det är just det som gjort att det fungerar.

I början försökte de med scheman och mejl men det gick inte lika bra. Nu gör Johannes upp planerna. Om bönor ska sås, så vet han när, lägger dem i blöt någon dag innan, hämtar gödsel och kollar in vädret. De pratar ihop sig och de som kan är med.

– Det måste vara någon som driver det och det behövs grundkunskaper om odling, säger han.

Och att det finns odlingskunskap uppskattas av grannarna. Själv tycker Johannes att han vuxit in i rollen som odlingsinspiratör.

– Jag försöker att inte trampa någon på tårna och vara tyst och smidig, oftast lyckas jag med det.

Samtidigt erkänner han att han har nytta av alla de år som han arbetat med människor. Själv har han odlat i 27 år. Han är självlärd, men har fått mycket kunskap av sina tanter, som han kallar dem. De vars trädgårdar han hittat när han löptränat på grusvägarna i Sörmland där han bott tidigare.

Det kommunala bostadsbolaget Mimer stöttar satsningen.
Det kommunala bostadsbolaget Mimer stöttar satsningen.

Här i Västerås började allt med att det kommunala bostadsbolaget startade ett projekt och frågade hyresgästerna vad de ville göra med gårdarna. En av trädgårdsmästarna på bostadsbolaget gick i gång på idén med grönsaks­odling. I början hade familjerna i huset stor hjälp av trädgårdsmästaren som handledare.

Familjerna bestämde sig för att odla både grönsaker och blommor. De kom fram till att det var svårt att dela upp jorden, skälet är att det trots kunskap kan vara knepigt att förutse vad som faktiskt kommer att växa från år till år. Ibland behövs mer utrymme än förväntat.

Som när de sådde rabarber för några år sedan och det blev fler plantor än någon vågat drömma om. Resultatet blev att spireahäcken vid entrén revs upp. Där växer nu mörklila tulpaner tillsammans med rabarber. Den har redan skördats för att bli paj och sylt.

Innan de började odla visste familjerna knappt vad de andra i trapphuset hette. Men nu delar de både intresset för odling och mat. Längs husgaveln växer fjolårets rotselleri och grönkål som gått i frö. De fröerna ska förstås tas om hand.

– Att köpa en planta är ett nederlag, säger Johannes.

Theres Lundén och Louise Edlund med dottern Agnes rensar gärna ogräs.
Theres Lundén och Louise Edlund med dottern Agnes rensar gärna ogräs.

Längs husgaveln har också lite potatis från i fjol kommit upp. Men den ska flyttas. Här ska rensas och gödslas innan squashen planteras. Den potatis som är satt i år växer i en bädd av ensilage. Förhoppningen är en skörd på 120 kilo.

Odlingen har stor hjälp av växthuset som bostadsbolaget byggt för dem. Och att de fått ett rum i källaren där bland annat chiliplantor kan dras upp med växtbelysning. Där står också ett kylskåp som fungerar som jordkällare för skörden som förvandlats till saft, inläggningar och olika såser.

Vad händer med skörden? Den räcker till alla. Squash och zucchini läggs på ett bord där alla kan ta det de vill. Mycket av de andra grönsakerna packas i påsar och delas ut i huset. Något slagsmål är det inte.

– De som är mest aktiva får det mesta av det som skördas, det är så det ska vara, säger Patrik Bergqvist som bor i huset.

Johannes uppskattar att de är självförsörjande på grönsaker från augusti till december. Kålen räcker till februari. I mars går det att skörda årets första sallad.

– Men det är inget mål att bli helt självförsörjande. Odlingen är mer för smaken än för mängden.

Så får ni er gemensamma ­odling att funka

Prata ihop er om:

  • Vad ni ska odla. ­Blommor eller grönsaker. Eller både och.
  • Hur det ska gå till. Ska det vara speciella trädgårdsdagar? Eller ska man dela upp sysslorna och göra dem när det faller sig?

Odlingstips

  • Så sallad i mars, då går det att skörda tidigare. Bäst är att så i växthus. Alternativ är låda på balkongen, pallkrageväxthus, kall- eller drivbänk. När plantorna kommit upp klarar de ofta minusgrader eftersom de grott i kyla.

Vanliga misstag

  • Man tror att odlingen kan sköta sig själv. Men då missar man kål­larverna och om ­växterna är torra.
  • Man gödslar för lite.
  • Man stökar mer än vad som behövs, exempelvis tar ner buskar och träd.

Bra att tänka på:

  • Blanda växter så att de höga inte skuggar de låga.
  • Testa dig fram. Våga vara lekfull.
  • Använd pallkragar för att avgränsa odlingen.