Luca Visentini hyllade i sitt tal de demokratiska krafterna i Sverige och Spanien som enades om att samarbeta för att hålla extremhögern borta från makt och inflytande.

– Det är exakt vad vi vill se i EU-parlamentet efter valet, en koalition av demokratiska partier och att konservativa partier inte får styra genom att samarbeta med den yttersta högern.

Hans analys i talet är att det växande stödet för nationalistiska, främlingsfientliga och EU-fientliga partier beror på EU:s åtstramningspolitik, framför allt under den ekonomiska krisen där länder tvingades sänka löner, pensioner och ersättningar till sjuka samtidigt som arbetslösheten ökade.

Luca Visentini kritiserade nyliberalen José Manuel Barroso, som under sin tid som ordförande i EU-kommissionen inte lade fram ett enda förslag om förbättrade sociala rättigheter för medborgarna.

Och han hyllade kristdemokraten Jean-Claude Juncker, som under sin tid som ordförande i EU-kommissionen tog initiativ till den sociala pelaren, 20 principer om förbättrade villkor i arbetslivet och ökad social trygghet för dem som bor i EU-länderna.

Det är ett initiativ som har legat till grund för EU-lagstiftning om minimivillkor för ökade sociala rättigheter i medlemsländerna.

Luca Visentini sa att det var en bra början, men det räcker inte. Han krävde att EU nu måste leverera fler och bättre sociala rättigheter för att medborgarna ska få förtroendet tillbaka för EU och de demokratiska institutionerna.

Det är ingen tillfällighet att Europafacket håller sin kongress i Österrike. Det är en markering mot landets regering som efter senaste valet är en koalition mellan konservativa och högerextrema som har drivit igenom vad de österrikiska facken beskriver som antifacklig politik.

Den koalitionen har nu brakat samman på grund av en politisk skandal i det högerextrema partiet och nyval kommer att äga rum i september.

Europafackets kongress visar öppet att den önskar att Österrike får en ny och mer löntagarvänlig regering.

Normalt bjuder Europafacket in en president eller regeringschef i det land där kongressen äger rum. Men i Wien inbjöds istället ledaren för det Socialdemokratiska partiet i Österrike, Pamela Rendi-Wagner.

Hon talade om EU-valet och vikten av att försvara demokratin och de sociala rättigheterna i Europa. Pamela Rendi-Wagner hoppas att valet leder till att EU för en politik som väcker hopp, inte hat, bland Europas medborgare.

Även den inbjudna företrädaren för arbetsgivarnas organisation i Europa, BusinessEurope, varnade för en växande extremhöger i EU-valet och i EU:s medlemsländer.

Markus Beyrer underströk hur viktig demokratin, oberoende domstolar och pressfrihet också är för arbetsgivarna. Han sammanfattade detta som rättstatsprincipen. En princip som nu länder i EU öppet bryter mot.

– Men utan rättstatsprincipen har vi inget samarbete i EU, fortsatte han och försäkrade att BusinessEurope kommer att samarbeta med Europafacket för att försvara denna princip, även om de kan vara oense med facken i andra frågor.

Den första dagen av kongressen diskuterades inledningen i förslaget till nytt handlingsprogram för Europafacket. Det avsnittet handlar om att stärka demokratin och bygga en bättre framtid för Europas löntagare.

Jämställdheten fick också stor uppmärksamhet. I en film intervjuades TCO:s ordförande Eva Nordmark och andra fackliga kvinnor om att kvinnor kan och måste få chans att få fackliga uppdrag.

En självklarhet kan tyckas, men kongressen gjorde stort nummer av att den för första gången har krav om jämn balans mellan kvinnor och män som ingår i delegationerna.

Det kravet förverkligades inte fullt ut. Kvinnorepresentationen har ökat jämfört med förra kongressen från 42 procent till 48,5 procent. Sju delegationer förlorar en av sina röster vid kongressen för att de inte har jämn könsbalans (högst en man eller kvinna mer i sin delegation).

Vid kongressen deltar 699 representanter från LO, TCO, Saco och 88 andra nationella centralorganisationer samt från 9 fackliga europeiska branschorganisationer.

Luca Visentini beskrev i sitt tal hur olika villkoren är för de fackliga organisationerna i Europa.

– Det finns olika modeller och sätt att arbeta fackligt i norra, södra, östra och västra Europa. Men det är inte skillnader som paralyserar oss, som ofta händer i EU:s ministerråd. Tillsammans kommer våra olika erfarenheter göra oss starkare i solidaritet för ett bättre Europa för löntagare, sa han och fick kraftiga applåder.