Vad är det för män som ingår arrangerade äktenskap med thailändska kvinnor? Och vilka är kvinnorna? I Hjärtelandet blir karikatyrerna till kött och blod, när vi under tio års tid får följa strömmarna av kvinnor från en liten thailändsk by som reser till ett litet danskt fiskesamhälle och gifter sig med ensamma vita män.

Allt började med Sommai för 25 år sedan. Hon sålde sex till turister i Pattaya när hon träffade dansken Niels som var där som sexturist. Sommai följde med honom till Danmark där de gifte sig. Sedan dess arrangerar hon äktenskap med kvinnor i sin hemby och män i sitt nya land.

I början av filmen får vi vara med när en av kvinnorna anländer till sin tilltänkta make. Efter ett inledande trevande möte lämnas de två ensamma. Hon ska bo där nu och känna efter om hon kan tänka sig att gifta sig. Hemma i Thailand har hon lämnat sin son. Det är stelt och nervöst i början, de har svårt att kommunicera. Han är lite yngre än de andra männen som figurerar i filmen. Det är hans mamma som har tyckt att han ska prova det här.

”Blir man kär när man känt varandra längre?” frågar nykomlingen en kvinna som har varit där ett tag. Hon får inget svar. Men hon får veta att hon måste ställa upp för honom i sängen.

Nere i Thailand vill en mamma att hennes dotter ska få komma till Danmark, men hon är för ung för det danska regelverket. Hon tvingas åka till Pattaya i stället och sälja sex i väntan på att bli gammal nog. Hennes mål är att hitta en västerländsk man som vill ta henne med. Till slut blir det Finland. Också hon har barn kvar hemma.

Det är lätt att förstå kvinnorna. De hittar en chans att ta sig ur fattigdom, misshandlande män och ödet att tvingas sälja sex till turister i Pattaya. De vill skapa ett bättre liv för sina barn. ”Danska män är snälla, de slår en inte”, säger en av kvinnorna.

Det går i någon mening att förstå männen också. Driften efter någon att dela livet med och passa in i den sociala normen är stark. De saknar status på hemmaplan men blir här åtråvärda enbart i kraft av sin plats i den globala och könsmässiga hierarkin. Det finns säkert en tragik i det för dem också – tänk att förstå det. Hon vill inte ha mig för att jag är jag utan för att jag är dansk. Men de kan erbjuda ett bättre liv, ingen tvingar kvinnorna. Ibland är det säkert kärlek.

Alla dessa nyanser skildras finstämt och respektfullt. Här finns inga pekpinnar, jag har ingen aning om filmskaparnas åsikter om prostitution, den här sortens äktenskapsförmedling eller de här männen. Här får man dra sina egna slutsatser.

Och för mig är Hjärtelandet smärtsam att se. Kvinnorna må göra detta ”frivilligt”, men det är deras utsatta situation och underordning som tvingar dem. Jag har sällan sett det skildrat så tydligt.