Detta är en stridsskrift. 80-sidors intensiv text som börjar med Édouard Louis barndomsminnen av sin far och slutar i en anklagelseakt mot den förda politiken.

Vi vet, det ser likadant ut i Sverige som i Frankrike. Även här ska den som är sjuk tvingas till arbete. Även här skärs det i ersättningarna för dem som har minst samtidigt som skatterna sänks för dem som har. Även här lagras samhällets nedskärningar i människors kroppar.

Det handlar om en son och en far som inte når fram till varandra. Édouard Louis beskriver hur endast sonen talar, försöker nå fram, medan fadern är berövad möjligheten att berätta om sitt liv. ”Sanningen om ditt liv kan nästan bara uttryckas med negationer.” Inte haft pengar, inte kunnat resa, inte kunnat förverkliga drömmar. Hur fadern blir arg när sonen efter en skollektion frågar om Berlinmuren som han förstår har funnits medan pappan levt. Världens historia, som aldrig blivit faderns. Skolans kultur, som han stängts ute ifrån.

”Vem dödade min far” av Édouard Louis.

Édouard Louis går igenom minne efter minne från barndomen och fadern och hans text skär genom klass, kropp, könsidentiteter och politik på ett rent fysiskt sätt. Det är en makalös text som börjar i försiktigt återhållen vrede för att slutligen anklaga hela den förda franska politiken – och inte minst människorna bakom den.

Han anklagar, på klassiskt franskt manér J’Accuse…!

”Historien om ditt liv är historien om de personer som i tur och ordning har tryckt ner dig. Historien om din kropp är historien om dessa namn som i tur och ordning har förstört din kropp. Historien om din kropp är en anklagelse mot den politiska historieskrivningen.”

Varför nämner vi aldrig deras namn? skriver han och radar sedan upp dem en efter en, presidenter och ministrar.

Det får mig att tänka på Helene Rådbergs diktsamling ”POLITIKEN” som kom förra året. Där också hon skriver ut namnen på statsministrar och ministrar och talar om deras skuld och hur arbetarkvinnornas sargade kroppar får betala priset.

När ”Vem dödade min far” gavs ut i Frankrike fick dess utfall mot franska politiker nuvarande president Emmanuel Macron (som nämns och anklagas) att agera. Tidsenligt nog försökte Macron oskadliggöra angreppet genom att hålla med Édouard Louis. Motreaktionen lät inte vänta på sig:

”Sluta utnyttja min roman till att maskera det våld ni utövar och representerar. Jag skriver för att visa fram er skamlighet och jag skriver för att med mina ord beväpna de människor ni bekämpar.”