Frågorna ligger som ett outtalat nät mellan människorna under Julie Lindahls uppväxt. Trots att alla vet att hennes tyska mormor och morfar flyttade till Polen under andra världskriget och sedan vidare till Brasilien är det långt ifrån uppenbart varför. De vuxna har jobbat hårt för att se till att bilden av två goda skickliga lantbrukare är så stark att ingen kan ifrågasätta den.

Det är uppstarten till Julie Lindahls biografi över sin släkt. Hon skriver den som en thriller. De tystande hyschningarna som svar på hennes allt starkare undringar hotar till slut att förgöra henne själv. Hon tar en egen väg via arkiv där hon går igenom allt hon hittar om sin morfar och mormor.

Det visar sig snabbt att morfar var med i en våldsam beriden SS-styrka som hade som uppgift att ta gårdar från polacker och utveckla dem. De var en viktig del i nazisternas ideologi om att skaffa tyska folket lebensraum.

”Pendeln” av Julie Lindahl.

”Pendeln” av Julie Lindahl.

Det finns en uppsjö av böcker som beskriver judiska släkters öden under och efter andra världskriget, som beskriver processer av ilska och förlåtelse. De som beskriver nazistiska familjer är färre. Skammen ligger som en blöt filt över frågan.

”Pendeln” blir kanske just därför mer ett viktigt vittnesmål än litteratur. Det är helt förståeligt att Julie Lindahl berättar detaljrikt och utdraget, men det pendlar mellan att vara outhärdligt långsamt och en kraftfullt flätad berättelse.

Det är fascinerande att följa Lindahls efterforskningar och resor till platser där familjen bott. Att möta personer som femtio år tidigare blivit brutalt misshandlade av hennes morfar och som lever med ärr som inte bara syns utanpå.

Det är en modig bok som krävt att Lindahl mött mycket i sin bakgrund som hon helst sluppit. Även hennes älskade omtänksamma mormor, hon som alltid gjorde extra goda smörgåsar till Julie, hade del i det som skedde. Lindahl står plötsligt inför att få ihop bilden av den snälla mormodern med den våldsamma ideologin och handlingar hon fortfarande visar sig försvara.

Pendeln ger inga svar, bara nya frågetecken till frågor som varje läsare måste ta ställning till själv. Viktigt, intressant och smärtsamt även om det ibland blir lite långdraget.