1. Hon viskar ”ryggen”

och ett helt arbetsliv finns koncentrerat i hennes tonfall

ungdomens korta år av odödlighet

alvedonkartornas fyrtioårsfest

axlarna lyfta miljoner gånger mot taket i

ett försök att skaka sig fria från alla lyft

 

”ryggen”

och en hel ålderdom

finns komprimerad i det ordet

försäkringskassans utlåtanden

fönsterkuvertens avslagshandlingar

en rygg vägd mot

hela arbetsmarknadens tyngd och

utslitna handleder att bära vår tids

guldklockor:

utförsäkringarna och fattigpensionerna

 

hon viskar ”ryggen”

och i hennes blick minnet

av alla gånger barnbarnen inte kunnat lyftas

inte kunnat hjälpas på med kläderna

inte kunnat själv, vuxna människan

 

”ryggen”

och vibrationen i hennes röst,

ilskan blixtrande i hennes ögon

är decennium av fackmöten

årtionden av partiengagemang

för att nu kunna säga

 

när jag inte orkar längre

kalla till möte

skriv en dagordning

bordlägg inga frågor

 

vi har tillsammans bara en enda rygg

den måste orka bära oss alla

så som vi måste bära den

 

hon viskar ”ryggen”

och vi svarar henne

med våra egna kroppars längtan

om ett skyddsstopp

mot alla arbetsdagars

besparingar och stress

om ett arbetsliv med plats

för både kropp och människa.

 

PS: Missa inte Emil Boss fantastiska arbets-skildring i diktsamlingen ”Acceleration”. I höst blir den även scenföreställning i Stockholm.