Våra avtalssekreterare Lenita Granlund, Kommunal och Torbjörn Johansson, LO, säger i KA att det sprids osanningar, myter och irrläror angående lagförslaget om att inskränka strejkrätten. Det har de sannerligen rätt i.

En av de fräckaste osanningarna är när Lenita, Torbjörn och andra fackföreningstoppar säger att de står bakom lagförslaget för att ”försvara strejkrätten”, den största och farligaste myten är helt klart påståendet att lagförslaget inte kommer att påverka LO-medlemmarna alls och den värsta irrläran är förstås den om att lagförslaget inte öppnar upp för avtalsshopping och gula fackföreningar.

Torbjörn Johansson, Lenita Granlund och Camilla Ingman.

Strejkrätten

Begränsad strejkrätt splittrar facket

Nyheter

Jag har hittills inte sett någon av våra facktoppar kommentera paragraf 41 d punkt 4 i lagförslaget. Det är förståeligt att de undviker det. Den säger att en strejk är olovlig ”om kraven avser vilken rättslig verkan ett kollektivavtal mellan parterna kommer att få.” Det är det här som öppnar upp för avtalsshopping och gula fack.

I dag är dessa företeelser sällsynta i Sverige. Det beror på att den arbetsgivare som väljer att avtalsshoppa eller anlita gula fack straffas med stridsåtgärder och krav på bättre avtal. Om paragraf 41 d punkt 4 träder i kraft kan alla arbetsgivare plötsligt välja billiga avtal och gula fack och därmed freda sig mot stridsåtgärder. Seriösa fackföreningar kommer visserligen ha rätt att vidta stridsåtgärder med krav på att arbetsgivarna ska ingå dyrare avtal. Men om facket i samma strid ställer krav på avtalets tillämpning blir striden olovlig. Då kan arbetsgivaren ingå det dyra avtalet, slippa stridsåtgärder och sedan vägra tillämpa det dyra avtalet vad gäller löner och anställningsvillkor och istället fortsätta tillämpa det billiga avtalet. Då saknar alla fackföreningar lovliga medel för att stoppa dumpningen.

År 2020 löper hundratals rikstäckande kollektivavtal ut. Om den nya lagen träder i kraft kan arbetsgivarna kräva att den fackliga sidan dämpar sina krav under hot om att börja avtalsshoppa och anlita gula fack. Det kan räcka med hotet för att våra löner och anställningsvillkor ska undergrävas.

Om ett fåtal företag väljer avtalsshopping och gula fack får dessa en konkurrensfördel genom billigare arbetskraft. Då lär fler företag lockas och pressas att göra detsamma för att klara konkurrensen och vinstkraven. Givetvis dumpas då även arbetsmiljön och säkerheten.

Att våra fackledningar är de som ligger bakom det här, är verkligen århundradets fackliga svek. Det synliggör också att de i toppen av våra fackförbund inte agerar i medlemmarnas intresse. Torbjörn Johanssons uttalande i KA: ”Om jag hade varit kvar på golvet så hade jag också varit emot det här förslaget.”, är en exemplifierande karamell på hur det ser ut i facktoppen och som alla fackmedlemmar borde suga länge på.

Fackledningarna har som jag ser det två valmöjligheter. Antingen gör ni ett försök att återupprätta ert raserade förtroende genom att dra er ur er skamliga antifackliga överenskommelse och om lagförslaget läggs fram så utlyser ni en landsomfattande politisk strejk och tar strid för strejkrätten. Eller också håller ni fast vid ert beslut. I så fall kommer den nuvarande LO-ledningen och förbundsledningarna att bli ihågkomna för endast en sak: att det var de som förrådde sina egna medlemmar genom att gå Svenskt Näringslivs ärende och ligga bakom den inskränkning av strejkrätten som förstärkte arbetsköparsidan och försvagade hela fackföreningsrörelsen.

Det är bara att välja.