Josefin Leo har arbetat i ett av Malmös demensteam i 15 år.

– Vi hjälper människor med demenssjukdom att kunna bo hemma så länge som möjligt, ibland tills den dagen då de somnar in. Vi hjälper människor som är allt från 56 till 101 år gamla. Personalen är ett sammansvetsat gäng. Vi är uppgivna och ledsna, men samtidigt förbannade.

Beslutet att fasa ut demensteamen fattades strax innan årsskiftet och handlar om en organisationsförändring inom hemtjänsten i Malmö. Förra året gick staden från geografiska förvaltningar till fackförvaltningar vars öden styrs av en politisk nämnd.

– Uppdraget från politikerna är att vi ska driva en likvärdig hemtjänst för alla malmöbor. Demensvården måste bli mer likvärdig i hela Malmö och vi satsar på att sprida kompetensen till alla, säger Annika Wahlqvist som är tf chef för avdelningen ordinärt boende i Malmö.

Personalen anser att detta är ett sätt att förstöra en verksamhet som fungerar bra och som har personal med hög kompetens?

– Tanken är inte att trasa sönder något. Syftet är att kompetensen ska öka och vi ska göra en satsning för att all personal ska få kunskap om demensvård. Vi har många personer med demenssjukdomar och det blir inte rätt om bara några får hjälp av demensteamen. Vi tror på att detta blir bättre för alla, och mer likvärdigt, säger Annika Wahlqvist.

Hur utbildningsinsatserna ska ut är oklart. Planeringen startar med en workshop under våren. Hur de 70 medarbetarna kommer att påverkas är inte heller klart.

Är det krav på besparingar som ligger bakom beslutet?

– Absolut inte. Det handlar om att det ska bli en likvärdig demensvård, säger Annika Wahlqvist.

Kommunal har i överläggningarna med arbetsgivaren varit oenig om hur utfasningen ska ske, även om de inte är emot själva beslutet:

– Vi som fackförbund har inget emot att alla brukare ska få samma vård oavsett i vilken stadsdel de bor. Det är ju så det ska vara, säger Olga Krivtsova, undersköterska och vice ordförande i sektion 4 vård och omsorg i Malmö

Om vad är ni inte eniga med arbetsgivaren?

– Vi är emot hur processen har gått till. Vi tycker att man skulle ha börjat med att fortbilda och kompetenshöja hemtjänstpersonalen och därefter fasa ut demensteamen. Istället börjar man fasa ut innan man har en plan för fortbildning.

Josefin Leo och hennes kolleger i demensteamen ser med oro på förändringen. Att det inte skulle handla om pengar har hon svårt att tro:

– Varför skulle man annars ta bort en verksamhet som fungerar bra och som inte går med minus. Hade det inte handlat om pengar hade de ju startat fler demensteam så det hade blivit likvärdig vård den vägen. Jag ser ingen annan förklaring än att det skulle vara en pengafråga i långa loppet. De säger att alla i hemtjänsten ska få utbildning men hur ska de hinna med det? De vet inte ens hur insatsen ska se ut, säger Josefin Leo.

Personalen befarar nu att många dementa kommer att tvingas flytta till boende tidigare än vad som egentligen hade behövts när de slussas över till den vanliga hemtjänsten där tiden är mindre och specialkunskapen inte lika hög.

– De demenssjuka är redan en utsatt grupp som blir överkörd gång på gång för att de inte kan göra sin röst hörd. Det här är emot alla riktlinjer om hur man ska driva demensvård i Sverige.