Det är hösten 1997 på äldreboendet Polhemsgården i Solna. På kort tid har svårt sjuka äldre flyttats in i de nya lokalerna. Utrustning och personal saknas och situationen blir snabbt kritisk. Personalen har inte tid att duscha de äldre på flera veckor och många får ligga i sina våta blöjor i timmar. Allvarliga liggsår leder till kallbrand. Mitt i kaoset står den 23-åriga undersköterskan Sarah Wägnert. Hon försöker på alla sätt larma om missförhållandena till arbetsgivaren ISS Care.

– Vi försökte få cheferna att förstå att situationen var ohållbar, men vi fick inget gehör. Personalen, de anhöriga och Kommunal, alla gjorde sitt bästa för att påtala bristerna. Men det fanns ju ingenstans att skicka in en anmälan, säger Sarah Wägnert Sjökvist.

En kväll kom en SVT-journalist till Polhemsgården och frågade hur det stod till. Sarah Wägnert Sjökvist berättade, och drog igång en riksomfattande debatt om situationen inom äldreomsorgen. Den 1 januari 1999 infördes lex Sarah i Sverige.

– Jag trodde aldrig det skulle bli så stort. Men jag såg ingen annan utväg än att berätta om situationen på Polhemsgården för tv-kamerorna. Det var ett rop på hjälp, säger Sarah Wägnert Sjökvist.

Förra året kom 1 163 lex Sarah-anmälningar in till Ivo, Inspektionen för vård och omsorg. Men Sarah Wägnert Sjökvist menar att kunskapen om lagen fortfarande är låg inom många verksamheter. Arbetsgivarna måste bli bättre på att informera om personalens skyldighet att anmäla missförhållanden enligt lex Sarah, menar hon.

– Kunskapen om lagen är alldeles för låg. Jag blir fortfarande kontaktad av vårdpersonal som berättar om missförhållanden och frågar mig hur de ska anmäla. Det är allvarligt att inte arbetsgivarna är bättre på att informera om lex Sarah. Jag skulle inte vilja bo på ett äldreboende där det inte gjorts några lex-Sarah anmälningar, det tyder ju på att brister inte åtgärdas. Eftersom vi är människor blir det ibland fel, men om bristerna åtgärdas behöver de aldrig leda till missförhållanden, säger hon.

Du anmäler aldrig en kollega, du anmäler en händelse.

Sarah Wägnert Sjökvist

År 2014 gav Socialstyrelsen ut en handbok för att ge stöd i tillämpningen av lex Sarah. Sarah Wägnert Sjökvist menar att handboken borde vara obligatorisk i alla verksamheter som berörs av lagen.

– Handboken är jättebra och borde användas mycket mer för att höja kunskapen om lagen. Folk säger ibland till mig att de inte vill ”anmäla en kollega”, men du anmäler aldrig en kollega, du anmäler en händelse. Anmälan görs för att verksamheten ska se till att händelsen aldrig upprepas. På så vis förbättras arbetsmiljön och patientsäkerheten, säger hon.

Tjugo år senare arbetar Sarah Wägnert Sjökvist fortfarande som undersköterska. I dag arbetar hon på Mälarsjukhuset i Eskilstuna. Trots att hennes yrkesliv fick en så dramatisk start har hon aldrig tvivlat på sitt yrkesval.

– Jag visste redan då att jag ville vara undersköterska hela livet. Och jag tror att det som hände sporrade mig ännu mer. Jag insåg att om jag skulle jobba inom de här verksamheterna så måste också vår arbetsmiljö fungera, säger Sarah Wägnert Sjökvist.

Du vill inte gå in i politiken och påverka ännu mer i de här frågorna?

– Nej, genom att jag vågade larma känner jag att jag gjort mer än någon politiker för att säkra patientsäkerheten. Det är inte många politiker som har en lag uppkallad efter sig, säger Sarah Wägnert Sjökvist.

Det här är lex Sarah

Personer som arbetar inom socialtjänst, LSS och vid Statens institutionsstyrelse, är enligt lag skyldiga att omedelbart rapportera om missförhållanden och ”påtagliga” risker för missförhållanden till den som bedriver verksamheten.

Den som bedriver verksamheten måste i sin tur utreda, avhjälpa eller undanröja det inrapporterade missförhållandet eller den påtagliga risken för missförhållande, utan dröjsmål.

Om missförhållandet eller risken för missförhållande är allvarligt ska det anmälas till Inspektionen för vård och omsorg, Ivo.

Källa: Socialstyrelsen, Ivo.