Som Pesten av Hanne-Vibeke Holst.

Som Pesten av Hanne-Vibeke Holst.

Någon hostar intill mig på bussen där vi står och trängs i morgontrafiken. Jag stelnar till och försöker sluta andas in. Funderar över när jag kommer att kunna tvätta händerna. Påminner mig om att inte pilla med händerna i mitt ansikte innan dess.

Det är en helt vanlig morgon. Det är bara jag som har läst ”Som pesten” och fått en släng av paranoia.

I Hanne–Vibeke Holsts nya tegelsten (608 sidor) ger hon oss återigen det som hon är som allra bäst på: feelgood med innehåll. Danska läkaren Karoline Branner har precis startat sitt nya jobb med pandemibekämpning på WHO i Genève när hon nås av de första rapporterna från hemlandet. Barn efter barn kommer in på danska sjukhus med influensasymtom och avlider kort därefter.

Influensan sprider sig snabbt. Barn och de flyktingar som kommer med båt över Medel­havet verkar särskilt drabbade. Som läsare följer vi smittan och hur den sprids som i en film. Slumpmässigt träffas människor och sprider smittan vidare över världen. Snart har nästan tusen barn dött bara i Danmark.

I Genève kämpar Karoline Branner för att komma ikapp influensan. Och det är ingen lätt kamp. De ekonomiska och politiska intressen som finns och styr i en organisation som WHO synliggörs med realistisk skärpa. Det är inte det allmännas bästa som styr, för att uttrycka sig milt.

Influensautbrottet blir storpolitik och i kampen för att få fram ett vaccin möter vi kapitalistiska och korrupta läkemedelsföretag som enbart är intresserade av sin egen vinning. Inte av att stoppa en pandemi.

Som om inte detta vore nog har hon kanske den värsta motståndaren i sitt eget hem. Hennes medföljande man som presenterar sig som ”författare” men som till en början mest dras tillbaka mot sitt amfetaminmissbruk lierar sig med läke­medelsmaffian. Det låter magstarkt, och är det svagaste inslaget i romanen.

Annars lyckas Hanne-Vibeke Holst förvandla alla olika spår om migration, moral, flyktingar, ansvar och om alla människor verkligen har samma värde i maktens ögon till en bladvändare. Man kan kalla det feelgood med innehåll eller lättsmält med kvalitet – klart är att man helst inte lägger boken ifrån sig förrän den är slut.