De anställda på boendena Liljan i Kalmar och Garnisonen i Linköping beskriver en ohållbar arbetssituation efter att det företag som erbjöd billigast äldreomsorg tog över.

Hårresande beskrivningar om hur de har haft på sina arbetsplatser är nästan chockerande att läsa. Vårdbiträdet Lina Leander bestämde sig för att sluta på boendet Liljan i Kalmar efter en dag i somras när hon ensam skulle hjälpa två boende att duscha, ta emot en leverans av mat, laga maten till alla 18 boende samtidigt som hon var ensamt ansvarig för att ge medicin.

Det är orimliga krav att klara av för de anställda och inte säkert för boende att de som jobbar där ska ha en så tuff arbetsmiljö. Och naturligtvis finns det ett samband mellan hur mycket pengar vård och omsorg får kosta och de anställdas arbetsmiljö och arbetsvillkor. Att påstå något annat är befängt.

Kommunals avtalssekreterare Lenita Granlund skräder inte orden när hon kommenterar att Micahel Ländin (s) ordförande i omsorgsnämnden i Kalmar inte vill tillstå att det finns ett samband mellan upphandlingar till lågt pris och försämrade anställningsvillkor, dålig arbetsmiljö och låg bemanning. ”Usch, jag blir så trött. Michael Ländin verkar inte förstå sambandet”, säger Lenita Granlund

KA:s granskning visar att 25 av de 50 vård- och omsorgsboendena har lägre bemanning än kommunernas snittbemanning. Lina Leander har känt av det in på bara kroppen. Det kan inte vara rimligt att det får fortsätta på detta sätt. De anställda behöver en schyst arbetsmiljö med tillräckligt många kollegor för att orka. Politikerna måste ta sitt ansvar och ha med sig denna bild när de bedömer vilka som ska få bedriva vård och omsorg. Låter ett anbud för bra för att vara sant så är det antagligen precis det det är.