Gropen av Emma Adbåge,

Gropen av Emma Adbåge,

Bakom gymnastiksalen finns Gropen. Där finns allt som är roligt. Uppför och nedför, stenar och rötter och lera som aldrig tar slut. Barnen älskar den. Men de vuxna hatar den på det där ologiska sättet som vuxna ibland bara bestämmer sig för. De bestämmer sig för att barnen inte får vara där. Att gropen ska bort.

Detta drama skildras med existentiell känsla i både text och bild. Vuxna som ”gör liten mun och tittar bort”. Riktiga tråkvuxna som försöker förstöra allt roligt med utrop som ”Snart händer det nåt. Snart har nån fläskläpp!”. Även om det inte alls blir så. Som är den där extremt tradiga personen (som jag till min fasa känner att jag själv varit vid något tillfälle).

Barnen gnisslar på gungorna med trotsiga blickar. De vill ju bara leka. De vill bara leva. Upptäcka. Och banne mig om de inte vinner. Plötsligt hittar de nämligen en Hög!