Fack för lantarbetare sågar Systembolaget
Efter strejken på sydafrikanska Robertson Winery 2016 tecknade Systembolaget avtal för att förbättra vinarbetarnas villkor. Men nu riktar lantarbetarfacket CSAAWU hård kritik mot det statliga monopolets hållbarhetsarbete. "Inte seriöst", är generalsekreteraren Trevor Christians omdöme.
Trevor Christians och Francina Herandien.
Hösten 2016 blev arbetsvillkoren hos den sydafrikanska vintillverkaren Robertson Winery plötsligt en svensk riksangelägenhet.
Lantarbetarfacket CSAAWU gick ut i strejk.
En syndikalistisk driftsektion på Systembolaget hotade att sluta hantera Robertsons produkter, Livs och Unionen engagerade sig, Uppdrag granskning besökte vinproducenten och dokumenterade allvarliga missförhållanden.
Slutligen tecknade Systembolaget avtal med Internationella livsmedelsarbetarfederationen (IUF) om att gemensamt verka för bättre villkor i producentledet.
Men nu riktar CSAAWU:s generalsekreterare Trevor Christians, för tillfället på Sverigebesök organiserat av Livs, hård kritik mot Systembolagets hållbarhetsarbete.
Facket som faktiskt representerar vinarbetarna är utestängt, menar han.
– När vi träffade Systembolaget 2016 uppmanade vi dem att se oss som en partner i implementeringen av deras etiska krav. Men vi har upplevt att de har varit mer benägna att ta till sig vinproducenternas syn. I Sverige har arbetare och företag konstant dialog. Mot den bakgrunden trodde vi att de skulle arbeta på samma sätt i Sydafrika, men det är uppenbart att de ignorerat vårt perspektiv. Vi har dragit slutsatsen att Systembolaget inte är seriöst i sitt engagemang, säger Trevor Christians till Arbetet Global.
Arbetet Global har varit i kontakt med Systembolaget, som via sin pressavdelning avböjer att bemöta kritiken.
Trevor Christians säger att han är besviken men inte uppgiven. I Sydafrika fortsätter det fackliga arbetet för drägliga villkor.
Och när generalsekreteraren blickar tillbaka på händelserna för två år sedan ser han inte ett slut, utan en början.
– Strejken på Robertson var väldigt viktig på så vis att arbetarna fick en känsla av sin kollektiva kraft. Den fick också internationellt stöd och pressade tillbaka arbetsgivarna. Solidariteten tvingade dem att förhandla med oss. Men som vi vet vilar arbetsgivare inte. Sedan strejken har de arbetat 24 timmar om dygnet för att försvaga oss, säger han.
Facket krävde en lön som går att leva på, en rimlig arbetsmiljö, tillträde till vingårdarna för att kunna organisera de anställda och ett slut på trakasserierna av fackligt aktiva.
– Inget av kraven har tillmötesgåtts, säger Trevor Christians.
Den slutsatsen leder, enligt CSAAWU, fram till nya strategier.
Om det inte går att luta sig mot stöd från de stora uppköparna måste facket i stället bygga en större egen maktbas.
– Under strejken var vår svaghet att vi inte hade stöd av alla vinarbetare, samtidigt som Robertson hade stöd av alla vinproducenter. Vårt jobb nu är att organisera.
Francina Herandien, regional organisatör, är en av dem som ska genomföra det fackliga fotarbetet.
– Vi går från vingård till vingård, från hus till hus. Många av vingårdarna släpper inte in oss eftersom de inte vill ha fackföreningar. Då försöker vi organisera möten utanför i stället.
Skördesäsongen börjar i april och innan dess väntar löneförhandlingar.
Förhoppningen är att kollektiva förhandlingar gentemot vinindustrin, snarare än mot enskilda producenter, ska förbättra villkoren för en av Sydafrikas mest utsatta yrkesgrupper.
Samtidigt kommer CAASWU att rikta krav även mot enskilda vingårdar.
–Vi har fortfarande utstående lönefordringar på Robertson Winery, säger Trevor Christians.
Artikeln är tidigare publicerad av Arbetet Global, som tillsammans med Kommunalarbetaren och flera andra tidningar ingår i LO Mediehus.
