I går kväll kunde vi läsa rubriken i nätupplagans GT: ”Spårvagnsförare misstänks ha mördat fru och barnen” och i dag slog tidningen GT till med stora bokstäver både på löpsedeln och på första sidan i tidningen ”SPÅRVAGNSFÖRARE i Göteborg MÖRDADE SIN FAMILJ”.

Vår fråga till tidningen GT är: varför är det så viktigt att betona mannens yrke? Redaktionschefen Andreas Andersson svarade oss i ett mail: ”Vi tycker att det är viktigt att måla en bild av bakgrunden till den tragiska händelsen i Frölunda och vad som kan vara den bakomliggande orsaken”. Var kommer yrket som spårvagnsförare in i bilden av den tragiska händelsen? GT får det att verka som att arbetet som spårvagnsförare kan vara en eventuellt bakomliggande orsak till tragedin. Det finns ingen som helst relevans att ha med det i löpsedeln eller första sidan. Vad vi vet har ingen annan tidning valt att hänga ut yrket på det viset.

Förare har på sociala medier skrivit att det inte är de som är anklagade, eftersom frågorna kommer från många håll.

Vet ni på GT vad ni utsätter förarna för när ni skriver så? På grund av er rubrik blev en hel yrkeskårs arbetsmiljö plötsligt dålig arbetsmiljö.

En spårvagnsförare har redan en tuff tillvaro med många svårlösta arbetsmiljöproblem. Vi har ett yrke där vi redan blir utsatta för hot och våld av tusen olika anledningar som inte har med oss som person att göra. Människor som reser med oss reflekterar sällan över att vi bara är människor som utför vårt arbete efter de förutsättningarna vi får från vår arbetsgivare. Vi är inga känslolösa robotar.

Er rubrik gjorde inte arbetslivet för spårvagnsförare enklare. Hur tror ni att vi mår när någon bankar på vår förardörr och skriker mördare på grund av er rubrik och artikel GT? Tycker ni att det är rimligt att en hel yrkeskår ska bli så utsatta för att ni väljer att gå ut med en misstänkt gärningsmans yrke, för något han gjorde på sin fritid och som inte har något med arbetsplatsen att göra?

Det är en tragisk händelse som rört upp många känslor bland kollegor och allmänheten. Det är många kollegor som är ledsna av förklarliga skäl. Låt oss spårvagnsförare få smälta denna tragiska händelse och låt oss vara ifred i vår sorg.

GT ville heller inte publicera det här inlägget i sin egen tidning. Vi vill gärna få ett svar på varför?

Vila i frid.