Han skildrar fasan på Utøya

När jag kommer ut från biografen efter att ha sett ”Utøya 22 juli” uppfylls jag av en märklig känsla. Det tar en liten stund innan jag förstår vad det är. Luft i lungorna. 72 minuters ångesttryck över bröstet börjar långsamt släppa. Jag kan andas igen.

72 minuter. Så länge varade massakern på Utøya, och så länge varar den enda tagningen som utgör nästan hela Erik Poppes film. Skotten. Förvirringen. Paniken. Kameran är där bland de skräckslagna ungdomarna och fångar allt i realtid.

–Jag pratade med en mamma som miste sin dotter på Utøya. Hon var först väldigt negativ till projektet, men så sa hon: ”Du måste göra det här så realistiskt och trovärdigt som möjligt”, förklarar Erik Poppe.

– Många av ungdomarna som berättat vad de upplevt sa att de här 72 minuterna som angreppet pågick kändes som en evighet. Jag kände att tiden måste bli som en karaktär i historien. Det var det jag försökte få till genom att filma allt i en tagning.

Inför filmen djupintervjuade Erik Poppe mer än 40 överlevande om deras upplevelser från Utøya. Han sökte över hela Norge för att hitta okända unga skådespelare som var tillräckligt mentalt starka. Sedan repeterade de under tre månader, som inför en teaterföreställning.

Själva inspelningen gjordes under en vecka på ön. Teamet hade fem försök på sig, ett per dag. Mer än så gick det inte att filma.

– Det var en tagning där en av skådespelarna kollapsade helt och började gråta våldsamt. Jag hade psykologer tillgängliga hela tiden. Det är klart att det var en påfrestning att jobba med den här typen av material under så lång tid.

”Att en film skapar en regeringskris har vi aldrig upplevt tidigare i Norge. Det var helt absurt.”

”Utøya 22 juli” är en politisk film. Enligt Erik Poppe har den norska debatten efter dådet alltmer börjat handla om fel saker, som bråken kring det planerade minnesmärket eller vad gärningsmannen Anders Behring Breivik har för sig i fängelset. Erik Poppe vill påminna om vad som faktiskt hände. Att en hatisk högerextrem terrorist mördade mer än 60 barn och ungdomar för deras övertygelses skull.

– Jag såg en debatt på tv där politiker och andra offentliga personer diskuterade vad vi ska göra för att hindra att den politiska terrorn kommer till Norge. Som om vi redan har glömt. Att vi tänker att det Breivik gjorde bara var en galen mans verk. Det var det alltså inte.

Tycker du att Norge och Europa har lärt något av Utøya?

– Jag tror inte att vi har lärt oss så mycket. När det hade hänt gick vi ut på gator och torg i hundratusental och tänkte samma sak: ”Vi måste göra allt vi kan för att det här inte ska hända igen.” Sedan gjorde vi inte det. En film i sig kan inte göra något åt det, men den kan sätta i gång debatten igen.

Erik Poppes film har redan gjort tydligt avtryck hemma i Norge. Samma dag som den hade premiär skrev justitieministern Sylvi Listhaug ett Facebook-inlägg där hon anklagade de politiska motståndarna i Arbeiderpartiet för att sätta terroristers rättigheter framför Norges säkerhet. Utspelet fick hård kritik, särskilt som just Arbeiderpartiets ungdomsförbund var måltavla för attacken mot Utøya.

Själv tillhör Sylvi Listhaug Fremskrittspartiet, för övrigt samma parti där Anders Behring Breivik varit aktiv. Nu har hon tvingats lämna sitt ministeruppdrag.

– Att en film skapar en regeringskris har vi aldrig upplevt tidigare i Norge. Det var helt absurt, säger Erik Poppe.

Fotnot: ”Utøya 22 juli” har svensk biopremiär i dag, fredag 11 maj.