Hemtjänsten tar plats på scen

Maria Löfgren.

– Det är fantastiskt att få se människor på scenen som man inte är van att få se, som man längtar efter att få se, säger hon.

Maria Löfgren berättar om när hon läste manuset till ”Fly me to the moon”. Med små barn och en liten lägenhet är det ofta hennes toalett som får tjänstgöra som arbetsrum.

–  Jag läste pjäsen där och tyckte väldigt mycket om den. Jag gjorde mig väldigt många vändor in till badrummet den dagen. Det var hisnande läsning.

I föreställningen vårdar undersköterskorna Frida och Ljiljana åldringen Karl-Gösta. Det är den 20:e, pensionen har kommit och en idé uppen­baras.

–  Det är två hårt arbetande kvinnor och när Ljiljanas man blir arbetslös sätts pengasituationen på sin spets.

Det visar sig senare också att Karl-Gösta har vunnit på tipset.

–  Drömmen om det andra och drömmen om en möjlighet sätter dem i klistret.

”Jag satt och verkligen mös av att det är två kvinnor från hemtjänsten som driver hela historien.”

Är Ljiljana och Frida hjältinnor eller olyckssystrar?

– Jag skulle beskriva hela det yrket som vardagshjältarna som håller upp det gemensamma som vi säger att vi vill värna om.

Maria Löfgren berättar hur hon kände under premiären:

– Jag satt och verkligen mös av att det är två kvinnor från hemtjänsten som driver hela historien. 

Pjäsen är skriven av den nordirländska dramatikern Marie Jones och när Maria Löfgren skulle överföra den till Malmö Stadsteater besökte hon, scenografen och två av skådespelarna hemtjänst­en i staden en dag.

– Det är ju ett sådant slitigt yrke! Det kändes som att vi hade varit ute på sjön när vi slutade, och då hade vi inte ens varit med hela dagen.