Svensk arbetarklass syns inte i tv i dag. Det visar en rapport från fackliga idéinstitutet Katalys. Osynliggörandet gäller både i serier, nyheter, underhållning och reportage. I två genrer syns arbetarklassen desto mer: reality-tv (som ”Ullared”) och det som forskarna kallar uppfostrings-tv (som ”Lyxfällan” och ”Biggest loser”), där arbetarklassen ofta framställs på ett nedsättande och hånfullt sätt.

Rapporten visar att 70 procent av de människor som syntes i svensk tv 2015 tillhörde medelklass. 11 procent tillhörde arbetarklass. Makteliten utgjorde hela 19 procent.

Sämst är det ställt i Svt, som ska vara ”hela Sveriges television”: arbetare fanns bara med i 5 procent av Svt:s programutbud. I verkligheten utgör arbetarklassen ungefär halva befolkningen. Vilket rabalder det skulle bli om samma grad av osynliggörande gällde kvinnor. Vi pratar om kön och etnicitet i dag, men sällan om klass. Och än mer sällan är det arbetarklassen själv som kommer till tals, oftare talas det om ”dem”.

Med dagens serieutbud kan jag inte säga att jag saknar ”Skilda världar” och ”Rederiet”, men där fanns åtminstone plats för både arbetarklass, medel- och överklass. I nutid är ”Vår tid är nu” en serie som skildrar arbetare (och överklass) från 40- till 60-tal. Enligt rapporten skildras arbetarklassen oftare just i historisk tid – som om den inte finns längre?

Men vår tid är nu och jag undrar var alla undersköterskor är. För en tv-tittare är det svårt att förstå att det är Sveriges vanligaste yrke.

TIPS: 3 GODA EXEMPEL

• ”Hallåhallå”, film avMaria Blom från 2014 med undersköterska som huvudperson.

• ”Vår tid är nu”, Svt-serie som skildrar såväl arbetare och facket som klassorättvisor.

• ”Äta, sova, dö”, film av Gabriela Pichler från 2012 skildrar fabriksarbete och arbetslöshet.