”Hej Karin, hur mår du?” frågar Mohammed Mafas, 28 år, och skakar hand med Karin Nirbrant, 96 år.

– Jo det är bra med mig tack, och du? svarar Karin Nirbrant, och så är samtalet i gång, och nästan omöjligt att avbryta.

På bordet mellan kaffekoppar och småkakor står en stor jordglob och Mohammed Mafas pekar ut för Karin var han kommer ifrån: Sri Lanka.

– Där har jag aldrig varit. Men jag har rest en del, fast mest till turistorter förstås, berättar Karin Nirbrant.

Det är många leenden och en hel del skratt på språkträffen på äldreboendet Vårbacka Plaza som drivs av Aleris i Stockholmsförorten Vårby gård. En gång i veckan kommer nyanlända flyktingar som går på ABF Huddinges svenskundervisning hit för att öva sig på språket och umgås med de boende. Språkträffarna har snabbt blivit populära, både bland de äldre och de nyanlända.

Det berättar Jessica Brorsson som är undersköterska och arbetar som hälsocoach på Vårbacka Plaza.

– Jag tror att nyanlända och äldre människor har en del gemensamt, som längtan efter familjen. Och behovet av att träffa människor och få vara del i en gemenskap, säger Jessica Brorsson.

Jessica Brorsson

Varje språkträff har ett tema. Det kan vara att berätta om sin barndom, om sina högtider eller om platsen där man föddes. Men Jessica Brorsson berättar att personalen inte längre styr samtalen så mycket.

– I början var temana bra för att få i gång pratet. Många äldre som har en demenssjukdom kommer ju ihåg mycket från sin barndom och kan berätta om hur det var förr i Sverige. Men nu är temat i sig inte lika viktigt längre, alla sätter i gång och pratar av sig själva, säger Jessica Brorsson.

Vid ett annat bord sitter Mohammad Tazehnam, 30 år. Han har varit i Sverige i drygt ett halvår och vet hur det är att sakna sin familj. Han berättar för Bertil Andersson, 92 år, om sin morfar som är kvar i Iran.

– Min morfar är 87 år och vi kan inte träffas. Han orkar inte resa från Iran och det är för farligt för mig att resa tillbaka dit. Jag tänker på honom och saknar honom mycket, berättar Mohammad Tazehnam för Bertil som lyssnar.

Både Mohammad Tazehnam och Bertil Andersson tycker att språkträffarna är något positivt att se fram emot. Eller som Bertil Andersson uttrycker det efter att ha spelat munspel för sällskapet:

– Jag är ju ofta trött eftersom jag är så gammal, men det här piggar upp mig.

Han får medhåll av Birgitta Carlmark, 87 år.

– Språkträffarna är något att se fram emot. Det kan inte vara lätt att komma ny till Sverige. Jag kan ju inte göra mycket för att hjälpa till, men nu känner jag att jag gör något, säger hon.

Ramona Pazanin på ABF Huddinge tog initiativet till språkträffarna på Vårbacka Plaza. Hon tror att mötet mellan nyanlända och äldre kan få flera positiva effekter.

”Äldre människor är vänliga och så har de mycket erfarenhet av livet”.

– De nyanlända som kommer till oss för att läsa svenska är drivna och vill snabbt lära sig språket. Och de äldre har ju tiden och uppskattar att umgås. Det är också bra att nyanlända får möta svensk äldreomsorg, och kanske blir några intresserade av att jobba inom vården, där det finns stor brist på personal, säger Ramona Pazanin.

Hos 21-åriga Fawad Faqhiri, som har rötterna i Afghanistan, har tankarna på ett yrke inom äldreomsorgen redan väckts.

– Antingen vill jag bli bonde eller så vill jag arbeta på ett äldreboende. Äldre människor är vänliga och så har de mycket erfarenhet av livet, säger Fawad Faqhiri.

Så här fungerar språkträffarna

En gång i veckan kommer nyanlända som går på svenskundervisning på ABF Huddinge och som väntar på uppehållstillstånd till äldreboendet för att öva svenska.

Varje språkträff har ett tema där deltagarna medan de fikar får berätta för varandra om sin barndom, viktiga högtider eller platsen där de föddes. Temat är ett stöd för att komma i gång med samtalet.

Det finns också planer på att hitta på aktiviteter tillsammans, som att besöka olika utflyktsmål.