I entrén på Hälleborgs äldreboende går allt i grönt: fåtöljer, soffor och väggar. Här finns också ett färgsprakande akvarium med guldfiskar och koraller. Men den färgstarka inredningen är inte enbart till för att fylla en estetisk funktion, berättar Jenny Klingstam, undersköterska på Hälleborgs äldreboende och skyddsombud för Kommunal.

– Vi har en färgnyans för varje våning för att de äldre ska kunna orientera sig. Många med demenssjukdom hittar hem lättare med hjälp av färger än med siffror eller bokstäver, säger hon.

LÄS OCKSÅ: Nattbemanning avgörs i rätten 

Hälleborgs äldreboende invigdes för tre år ­sedan och är ett av Sveriges mest moderna. Här arbetar personalen med digital teknik som hjälp­medel. Trots att många av de runt 120 äldre som bor på boendet har en demenssjukdom finns inga låsta dörrar. I stället har många av de som bor här en sändare runt handleden som larmar till personalens mobiler om de lämnar avdelningen eller går ut i trädgården. Larmen ställs in individuellt, för de som behöver mer hjälp går larmet direkt då de lämnar sin avdelning, medan andra kan gå runt i hela huset och i trädgården utan att sändaren larmar.

En sändare runt handleden skickar larm till personalens
mobiler om en boende lämnar avdelningen. Foto: Anders Forngren

– Det finns en farhåga att teknik kan leda till mindre integritet. Men här är det snarare tvärtom. Tekniken ger de äldre en större frihet. De behöver inte känna sig inlåsta utan kan röra sig fritt och får behålla sin självständighet trots sin demenssjukdom, säger Jenny Klingstam.

LÄS OCKSÅ: Kommunal: Tekniken ska inte ersätta personal 

Låsta dörrar på demensboenden är en känslig fråga. Trots att det enligt Socialstyrelsen inte är tillåtet att begränsa äldres rörelsefrihet med kodlås eller låsta dörrar, bor många med demenssjukdom på avdelningar som de inte kan ta sig ut från själva. Men för demenssjuka kan en låst dörr skapa oro. På ett annat äldreboende i Västerås mer än halverades behovsmedicineringen mot oro sedan boendet börjat arbeta med olåsta avdelningar och digital teknik som trygghetsskapare.

En farhåga som personalen på Hälleborgs äldreboende hade då de öppna avdelningarna skulle införas var att de skulle behöva ägna en stor del av sin tid till att lotsa tillbaka äldre som gett sig iväg ut. Men så har det inte blivit.

– Jag har upplevt att de äldre blivit mindre fokuserade på att ta sig ut när dörrarna redan står öppna. Det är några få som vandrar iväg ofta. Men de flesta känner sig tryggast där de känner igen sig och ger sig inte gärna iväg på egen hand, säger Jenny Klingstam.

LÄS OCKSÅ: Ivo kan sänka krav på nattbemanning

Förutom de boendes sändare som larmar till personalens mobiler har också alla rum sensorer i golvet. Om en boende ramlar inne i sin lägenhet går ett larm direkt till personalens mobiler. För de äldre som riskerar att ramla finns också ett särskilt sänglarm som larmar när de behöver hjälp att resa sig från sängen.

Snart är det dags för Jenny Klingstam att gå på sitt eftermiddagspass. Hon tar upp personalmobilen som precis får in ett larm om att en boende lämnat sin avdelning. Det lyser rött på skärmen, men snart ändras färgen till grön, en kollega har hjälpt den boende och Jenny Klingstam kan släppa larmet.

”Tekniken kan ju aldrig ersätta personalens lugnande händer”.

Det verkar effektivt, men finns det inte en risk att tekniken kan bli ett argument för arbetsgivaren att skära ner på bemanningen? Jenny Klingstam tror inte det. Hon poängterar att Hälleborgs äldreboende inte har lägre bemanning än genomsnittet för boendena i kommunen.

– Tekniken kan ju aldrig ersätta personalens lugnande händer och det varma bemötande vi kan ge. Men den kan hjälpa oss i vårt arbete. Nu har vi vant oss vid att ha tekniken till hjälp, att sluta använda den skulle vara som att gå tillbaka i utvecklingen.

Så funkar tekniken

De boende har en sändare runt handleden eller fäst på rullatorn som larmar till personalens mobiler när de boende passerar positionerings­fyrar som finns i huset och trädgården. Sändarna anpassas efter varje boendes behov.

Lägenheterna har sensorer i golvet. Om en boende ramlar och blir liggande känner sensorerna av det och larmar till personalmobilerna.

Boende som riskerar att ramla har även ett sänglarm. När den äldre sitter på sängkanten och sätter ner fötterna på golvet går ett larm till personalens mobiler så att de snabbt kan komma och hjälpa den boende att resa sig.

Boendets lägenhetsdörrar är låsta från utsidan. Men hjälp av en bricka som de boende har runt handleden låses deras lägenhetsdörr upp automatiskt när de är nära dörren. Varje lägenhet kan på så vis bara öppnas av den boende själv och av personalen.

Även överfallslarmet är kopplat till personalens mobiler. När en knapp på mobilen hålls inne går en skarp signal till alla andra personalmobiler på samma våningsplan.