När skolan inte klarar att ge alla barn samma förutsättningar måste fritids spela en större roll. Det anser LO, som menar att resursstarka föräldrar kan kompensera för brister i skolan genom såväl läxläsning som att erbjuda en mer stimulerande fritid.

Men barn till arbetarföräldrar har färre organiserade fritidsaktiviteter, besöker mer sällan sportevenemang, museer och konserter och många bor trångt, skriver LO:s ledning på DN Debatt. Dessutom är färre barn inskrivna på fritids i områden med lägre inkomster.

Detta vill LO råda bot på genom att det införs vad de kallar ”lärfritids”. Egentligen handlar det om en utbyggnad av fritidsverksamheten, men där det också ska finnas utrymme för läxläsning och idrotts- och kulturaktiviteter.

LO föreslår att det ska bli fler anställda på fritids – närmast en fördubbling av antal anställda per barn jämfört med i dag. Det handlar om såväl fler fritidsledare som fritidspedagoger.

– Vi tänker oss de personalkategorier som finns i dag. Kommunals medlemmar som redan i dag är en del av fritidspersonalen ska inte bara vara kvar utan också öka i omfattning, säger LO:s första vice ordförande Therese Guovelin till KA.

Dessutom vill LO att samtlig personal på fritids ska ha pedagogisk utbildning för att arbeta med barn. Det kan vara såväl på gymnasie- och folkhögskolenivå som på högskolenivå. Därför tycker LO att staten ska ta ett större ansvar för att ordna fler utbildningsplatser, men också så att de som saknar utbildning kan utbilda sig.

– Det är såklart en fråga mellan fack och arbetsgivare hur kompetensutveckling och vidareutbildning ska gå till, men det kan ju också vara så att du har en gymnasieutbildning och ges möjligheter att studera vidare, säger Therese Guovelin.

LO vill också att fritidsverksamheten blir mer organiserad och att personalen ska ha mer tid till att samverka med såväl skola som idrottsföreningar. Då kan man till exempel lättare identifiera om det är någon som behöver extra stöd med läxläsning.

– När Skolinspektionen varit ute på sina inspektioner så beskriver de att det ofta är en oorganiserad verksamhet, och det är ju inte för att personalen inte tar ansvar utan för att de är för få och har för lite resurser. På 80-talet var det hälften så många barn på varje personal, säger Therese Guovelin. 

De vill också att fritids ska byggas ut för att ge fler plats, att det ska bli avgiftsfritt och att alla barn ska ha rätt att gå fritids. I dag måste kommuner inte erbjuda fritids för barn som har minst en förälder som saknar sysselsättning.

– Det blir egentligen en dubbel bestraffning, det kanske är då man verkligen behöver en organiserad fritidsverksamhet. Vi ser också att avgiften är ett hinder för många.