Krydda julen
KA tar reda på varför vissa kryddor smakar så mycket jul – och bjuder på fyra smakrika recept.
Saffran, kanel, kryddnejlika, kryddpeppar … det är kryddor som väcker minnen av barndomens jular. Men hur kommer det sig att vi ser dem som julkryddor?
Kristian Petrov är docent i idéhistoria vid Karlstads universitet. Han berättar att forna tiders svenskar använde mycket kryddor – inhemska örter som dill, persilja, timjan, fänkål, körvel, enbär, salvia och mynta. Frampå 1200-talet kunde de rikaste även få tag på kryddor från fjärran länder.
– På en tillställning hos en rik person kunde man få smaka på svartpeppar, nejlika och saffran. Det här indikerade status, säger Kristian Petrov.
Eftersom julen var den finaste högtiden ville man bjuda på den finaste maten då. Så kom de exotiska kryddorna att förknippas med julfirandet.
Men 1492 ”upptäcktes” Amerika och där gick det bra att odla sockerrör i stor skala. Socker blev lätt att få tag på, och allt billigare.
I Sverige sker det stora skiftet på 1800-talet. Sockret sågs som modernt och nyttigt. När vi vande oss vid den söta smaken minskade intresset för andra kryddor.
– I stället för pepparkaka fick vi sockerkaka, säger Kristian Petrov.
Varför har då kryddorna överlevt just i julmaten?
– Julen är den stora tillbakablickande högtiden.
Från början är julen en del av en solkult, när året går mot sitt slut. Det är en högtid för att se tillbaka på året som har varit, och för att minnas sina förfäder. Och när det gäller att minnas är dofter och smaker viktiga.
– Luktsinnet går direkt till den äldsta delen av hjärnan, känslohjärnan. Inga andra sinnesintryck kan föra oss tillbaka så, säger Kristian Petrov.
I dag har vi matinfluenser från hela världen, och ungdomar förknippar kanske saffran med fiskgryta och kanel med chai-latte. Men Kristian Petrov tror inte att det är slutet för julkryddorna.
– Vi kommer att fortsätta upprepa riter och seder, säger han.
