Det är svårt att bestämma genre på Maggie Nelsons nya bok ”Blått”. Kanske skulle jag benämna den filosofisk memoar. Men det spelar mindre roll för det är en vacker och stilsäker bok på knappt 100 sidor.
I korta avsnitt skriver Nelson om sin förälskelse i färgen blå, favoritfärgen som hon delar med hälften av västvärldens vuxna.
Hon skriver om sorgen i att ha blivit lämnad av sin stora kärlek, om sex och om hennes nära vän som blir förlamad efter en olycka. Hon skriver om andras tankar om färg, särskilt blått har intresserat många i historien, såsom Goethe och Wittgenstein.
Den blå tråden i boken får på något vis alla delar att höra samman.
