En bok med kvinnliga förebilder, varför finns inte det? Journalisten Elena Favilli och dramatikern Francesca Cavallo ställde sig frågan och bestämde snabbt att göra något åt det. De drev redan ett e-magasin för barn i USA och i stället för att använda ett vanligt förlag valde de att gå ut i sociala medier och be människor att förhands­köpa ett exemplar. Resultatet är ”Godnattsagor för rebelltjejer” med berättelser om hundra starka kvinnor från olika epoker och länd­er. Alla presenteras med en kort saga och porträtt gjorda av olika illustratörer.

Här finns kvinnor som matematikern Ada Lovelace – som anses ha uppfunnit datorn redan på 1700-talet, de brittiska 1800-talsförfattarna systrarna Brontë och piloten Amelia Earhart – som flög över Atlanten 1928, men också mer nutida kvinnor som fredspristagaren Malala, konstnären Yoko Ono och presidentkandidaten Hillary Clinton. Här finns intressanta vetenskapskvinnor, vilda pirater, pålästa advokater och häftiga motorcykelförare, men trots bredden är många av dem från USA. En enda är från norra Europa: Astrid Lindgren.

Fast frågan är om det spelar så stor roll? Eller om det gör något att språket inte alltid är så bra? Sagorna Favilli och Cavallo skriver fungerar som självförtroendehöjare och intresseväckare. Plötsligt sitter jag och min dotter och googlar efter uppgifter om de fyra systrarna Mirabal från Dominikanska republiken. De var frihetskämpar och deras kamp bidrog till att landets diktator Trujillo avsattes på 60-talet.

I boken berättas inte att tre av dem avrätt­ades innan dess och inte heller nämns ett ord om vilka politiska ideologier som ligger bakom de båda sidorna. Och det är lite det som är grejen.

Det här är förenklade hjältesagor som lyfter fram kvinnor som använt sin kraft till att skapa eller förändra. Att det finns ett sug efter den typen av berättelser är tydligt, ”Godnattsagor för rebelltjejer” blev snabbt en bästsäljare i USA och en andra del är redan på väg. Det är ett sug jag delar helt och hållet.