”Barnets sjätte levnadsår är barndomens kungsår – det bästa året”. Så inleder Margreth Olin sin dokumentärfilm ”Barndom” som vill få oss att fundera över vad vi egentligen gör med sexåringarna i dagens samhälle.

Sällan har leken varit så politisk som i den här filmen, en sorts poetiskt debattinlägg för leken och fantasin. Under ett års tid följer filmen en grupp norska sexåringar som leker och fantiserar sig genom sina dagar på förskolan.

– I mina tidigare filmer har jag visat upp problemen. I den här filmen gör jag tvärtom, säger Margreth Olin.

I ”Barndom” visar hon upp föredömet, det önskansvärda undantaget, för att få oss att fundera över barns lek, vilka krav samhället ställer på dagens barn och hur de egentligen har det i förskolan. Resultatet blir både känslomässigt och politiskt högintressant.

Scen ur filmen ”Barndom”. Foto: Folkets bio

Margreth Olin är norska och på Sverigebesök inför filmpremiären. Vi träffas på hennes hotell. Hon dricker te, sannolikt är det kallt när hon börjar eftersom hon är så engagerad att samtalet tar över och koppen glöms bort. Jag ber henne förklara det där med sexårsåldern som barnets kungsår och orden väller ur henne.

– Det som sker är att sexåringarna vägleder och hjälper de yngre på ett sätt som 4-5-åringar inte gör. De blir beundrade och de yngre ser upp till dem vilket ger dem god självkänsla och gott självförtroende. Det är året då de yngre kröner dem till kungar och drottningar. Men i stället för att få det med sig satte vi dem i skolan och gjorde dem minst på skolgården. Vi tar ifrån dem ett väldigt viktigt år i barndomen.

Sexårsåldern brukar kallas för den första puberteten. En tid då barnen lägger småbarnsåldern bakom sig.

– Det gör att de kan känna ensamhet. Ofta är det sexåringarna som längtar mest efter att få sitta i knät och vara nära. Det är inte då man borde flytta dem från de pedagoger som följt dem genom åren. Det är ett år när de borde få luta sig tillbaka och slutföra barndomen på ett sätt som ger trygghet och en plattform inför skolstarten.

Men visst finns det lek även för sexåringarna i förskoleklass?

– Det är 20 år sedan sexåringarna började i skolan. Politikerna lovade att leken skulle följa med, men så är det inte längre. Forskningen visar också att barnen inte lär sig mer trots att de börjar ett år tidigare, och det utjämnar inte heller de sociala skillnaderna som man hoppades. Politikerna har alltså inte uppnått det de sålde in reformen med.

Oavsett vad man anser om sexåringar i skolan förändras deras dagar ordentligt i och med att de börjar i förskoleklass. Det blir mer av läroplan och prestation. Mindre av fri lek.

– Leken är barnens arbete. Deras sätt att bearbeta händelser och upplevelser. I leken kan du vara den du är och du kan delta med det du vill ge. Barndomen har en magi i sig själv och jag tror inte på att små barn ska behöva prestera så mycket. Även förskolan får mer målstyrda aktiviteter och politikerna vill föra in mer skola i förskolan även i yngre åldrar. Varför ska barn lära sig med stor möda när de lätt kan lära sig samma sak två år senare? Stressen i vuxenlivet är på väg in i barndomen.

Margreth Olin tror att sexåringarnas skolstart har med ekonomi att göra. Med fler små barn som börjar allt tidigare behövs helt enkelt platserna till dem. Den konkurrens som finns i samhället smittar av sig på föräldrarna som inte vill att deras barn ska komma efter och därför accepterar mer fokus på prestation i tidiga åldrar.

Hon säger att hon aldrig får så mycket kritik som när hon pratar om barn och förskola. Hur barnen mår av långa dagar. Att leken borde vara viktigare. Att fler barn börjar i ettårsåldern.

– Jag blir kallad antifeminist! Men om jag hade varit riktigt modig skulle jag göra en film om ettåringar i förskolan. Det hade blivit en helt annan film.

HÄR kan du läsa en recension av filmen ”Barndom”.