Läser du, läser barnen

I vår familj följer nästan varje kväll samma ritual. Först läser vi lillbarnets bok eller böcker, därefter ett eller ett par kapitel i storbarnets bok. Sedan är det dags för min egen bok. Jag mummelläser den högt fram till dess att barnen somnat.

Tidigare hade jag lite dåligt samvete över det där. Att jag läste min egen bok. Fram till dess att en flitigt läsande vän bestört berättade att hennes barn sagt ”men mamma, du läser väl inte!?”. Barnet såg henne aldrig läsa eftersom hon gjorde det när barnen sov. Därefter väljer jag att se mitt kvällsläsande inte bara som en skön stund för mig själv, utan som ett bra sätt att föra läsningens glädje vidare till mina barn.

Vi matas ofta med hur bra det är att läsa. Skolans höstlov har på många håll börjat kallas för läslov. Barn som kanske inte har så lätt för bokstäver och läsning har förstås ett hinder. Men som förälder eller annan vuxen kan man hjälpa till. Man kan läsa högt. Man kan titta på bilder och illustrationer och prata om dem och låta barnen ”läsa” den vägen. Man kan börja med faktaböcker med många bilder om något barnet är intresserat av.

Och det kan faktiskt vara en fördel att låta böcker ligga framme. I bokhyllan står de gömda. Framme på ett bord eller skrivbord kan en bok som ratats i förra veckan plötsligt väcka den nyfikenhet som krävs för att ta steg­et att öppna den och börja läsa. I vår tid när dataspel och surfplattor ger snabb och direkt respons för nästan ingen ansträngning alls får man hjälpa till på alla sätt man kan. Att böcker ligger och dräller lite varstans i hemmet är ett billigt pris.