Det mesta var känt redan innan när budgetpropositionen för 2018 presenterades på onsdagen – som de extra miljarderna för att höja bemanningen i välfärden och de höjda generella statsbidragen till kommuner och landsting. Totalt handlar det om 35 miljarder till kommuner och landsting sedan regeringen tillträdde. Men finansminister Magdalena Andersson (S) säger att det inte är tillräckligt, när KA träffar henne dagen efter att budgeten presenterats.

– Det här är bara början på vad som behöver göras. Vi går in i ett demografiskt skifte med fler barn och fler äldre, och för att vi ska klara det kommer vi behöva fortsätta satsa mer på kommuner och landsting. Det handlar både om att bygga nya skolor, förskolor och äldreboenden men det kommer också behöva anställas mer personal, annars kommer det att bli en helt orimlig arbetssituation för de som arbetar i de här verksamheterna, säger Magdalena Andersson.

Om ni tycker att det behövs mer pengar, varför satsar ni inte mer med en gång?

– Vi gör ju stora satsningar för nästa år och lägger förslag för 2019 och 2020, men längre än så gör vi inte budgeten, det är treårsbudgetar.

I somras sade Magdalena Andersson att om regeringen vinner valet nästa år så kommer de satsa minst 20 miljarder kronor på välfärden under kommande mandatperiod. Det skulle enbart räcka till att upprätthålla kvaliteten – inte förbättra den. LO menar att det behövs 70 miljarder kronor till välfärden de kommande åren. Men Magdalena Andersson vill inte lova mer pengar nu.

– Man ska inte lova mer än man är säker på att man kan hålla. Det här är vad jag känner mig trygg med att säga redan nu utifrån hur statsfinanserna ser ut. Men om ekonomin fortsätter att gå bra, då vill vi satsa mer på kommuner och landsting om vi vinner regeringsmakten, säger Magdalena Andersson.

Under 1990-talets finanskris gjordes kraftiga nedskärningar i offentlig sektor och mycket personal försvann. Magdalena Andersson vill inte svara på om vi borde tillbaka till de nivåer som var då.

– Men jag jobbade själv i hemtjänsten i slutet på 80-talet och början på 90-talet och om man jämför med hur hemtjänstpersonal har det i dag så är det verkligen stor skillnad. De marginaler som fanns då att kanske stanna lite extra hos någon som behöver det verkar inte alls finnas i dag. Jag skulle gärna se att vi hade den tiden för våra äldre som det fanns möjlighet till då.

Samtidigt poängterar hon att politikens uppgift inte är att backa och att en hög kvalitet inte behöver betyda att det ska vara precis som på 90-talet. Men enligt finansministern så betyder regeringens satsningar att sysselsättningen i kommunalt finansierad verksamhet nästa år kommer att vara tillbaka på samma nivåer som 2007.

Vi märker ganska ofta när vi skriver om extra resurser till välfärden att läsarna reagerar med uppgivenhet, man tycker att det kommer för sent och tror inte på att något ska bli annorlunda. Vad tänker du om det?

– Jag hade jättegärna kommit med stora satsningar direkt efter att vi klev in i regeringsställning. Men då ärvde vi ett underskott på 60 miljarder i statsfinanserna. Vi blev tvungna att skapa ordning och reda, men även då prioriterade vi satsningar på välfärden. Men grunden är att vi inte ska hamna i den situation som blev på 90-talet, att vi måste skära i välfärden när vi har problem med statsfinanserna, säger Magdalena Andersson.

Men kan du lova kommunalarna som känner sig svikna att det kommer att bli bättre nu?

– Det jag kan göra som finansminister är att säkerställa att kommuner och landsting har ekonomiska förutsättningar att kunna driva de här verksamheterna. Sedan är det kommunerna och landstingen som är de som bestämmer om detaljerna vad gäller exempelvis bemanning.

När jag ber Magdalena Andersson att bli lite mer konkret om hur hon vill att välfärden ska se ut, börjar hon prata om en välfärd där det finns utrymme för att sitta och hålla den äldre i handen och där man hinner med att se barnet som har det tufft efter att ha bråkat med föräldrarna på morgonen. Då kommer tårarna. Magdalena Andersson ursäktar sig med att hon är väldigt trött, men säger att hon blir rörd av att prata om personalen i välfärden.

– När man är stressad och kommer på morgonen till förskolan och så finns den underbara personalen där och inte bara tar hand om ens barn på ett fantastiskt sätt utan ger en själv en klapp på axeln. Nu är jag trygg med att min mamma har ett larm och att någon av Kommunals medlemmar kommer när hon trycker på det. Jag tänker på hur fin personalen var när pappa var sjuk och hade Alzheimers. Det betyder så mycket för en själv och för alla i Sverige, det jobb som kommunalarna gör.

KA ställer också frågor till Magdalena Andersson om assistansersättningen, eftersom ansvarig minister Åsa Regnér inte velat svara på dem. Såväl Kommunal som Vårdföretagarna är kritiska till att assistansersättningen inte räknas upp i nivå med löneökningarna. Två år i rad har Kommunal varslat om konflikt för att Vårdföretagarna inte ansett sig ha råd med löneökningar i nivå med övriga på arbetsmarknaden. Magdalena Andersson säger att det baseras på en utredning som kom fram till att ersättningen varit för hög.

– Självklart är det så att vi ska betala ut en ersättning så att det är möjligt för de personliga assistenterna att kunna ha en löneökning som ligger i linje med andra grupper. Däremot ska vi inte betala företagen och kommunerna för administrativa merkostnader som är större än vad de rimligen kan vara, säger hon.

Däremot håller hon med Kommunal och Vårdföretagarna om att ersättningssystemet bör ses över och att det i dag hamnar farligt nära att bli statlig lönepolitik.

– Det tycker jag är relevant kritik och det ser man över i utredningen om LSS (lagen om särskilt stöd och service till funktionshindrade). Så som schablonen betalas ut nu så hamnar man ganska nära statlig lönepolitik och det är ingenting som någon är intresserad av, det är arbetsmarknadens parter som ska bestämma om löner, säger Magdalena Andersson.