”Jag fick plocka fram min ångest”

– Jag var enormt skoltrött och fick ingen förståelse för det. Jag kände mig missförstådd, säger Maria Richardsson om sin egen högstadietid på 1980-talet, samma tid som hennes debutroman ”Den blomstertid nu kommer” utspelar sig.

Vi sitter i Marias trädgård i Igelstorp utanför Skövde. Maria har nyss kommit hem från jobbet som måltidsbiträde på en liten F-6-skola.

Maria gick själv i högstadiet under precis samma tid som de fyra tjejerna i hennes roman, men det är ingen självbiografi. Det finns dock en scen i boken som Maria själv har fått uppleva: att bli vald sist på gympan. Mobbning understödd av ­läraren, som lät de populära killarna välja sina lag.

Maria valde att skriva om 80-talet eftersom hon själv minns hur det var och för att slippa förhålla sig till datorer och mobiler. Dessutom tycker hon att många skildringar av den tiden är nostalgiska, hon ville visa att allt inte var bättre förr.

–  Vuxna i dag är mer insatta i psykisk ohälsa och att tonårstjejer kan må dåligt. Då var det mer ”ryck upp dig”.

I dag hör man att unga tjejer mår allt sämre, tror du att de egentligen mådde lika dåligt på 80-talet?

–  Jag tror att tjejer mådde sämre på den tiden än vad som kom fram. För på den tiden skulle man inte prata om sådant, då kunde man bli betraktad som väldigt udda.

De fyra tjejer som Maria skriver om har det tufft på olika sätt. Boken kretsar kring mobbning, sexuella övergrepp och alkoholism, men ger även hopp om att det kan bli bättre.

–  Jag inser att min bok är tung, den handlar om jobbiga saker. Det kan ju hända att folk blir provocerade. Men jag hoppas att många blir berörda. Det var väldigt jobbigt att skriva de jobbiga scenerna. Jag fick plocka fram min ångest så jag kunde känna känslorna. Jag var ju tvungen att vara där.

Att skriva har alltid varit Marias största intresse. Hon åker aldrig iväg på semester utan block och penna.

–  Det är som ett inre behov. När jag har fått till ­något så känns det riktigt bra. Och jag kan bli på dåligt humör om jag inte får skriva på ett tag.

Hon har skrivit låttexter och även utkast till roman­er, men aldrig tidigare skrivit klart någon. ”Den blomstertid nu kommer” påbörjade hon under sin föräldraledighet 2006. Sedan gick hon tillbaka till jobbet och fick svårare att skriva. Men för tre år sedan bestämde hon sig för att skriva klart boken. Hennes man drev på henne och de schemalade sin gemensamma tid så att Maria fick loss timmar för att skriva. Maken läste boken innan Maria skickade den till flera förlag. Samtliga sade nej.

–  Jag tycker faktiskt att boken är bra så jag ville försöka lite till. Jag hittade en lektör till ett bra pris som jag skickade boken till.

Lektören gillade boken men gav förslag på vad som kunde bli bättre. Maria skrev om delar av boken och skickade den till förlag på nytt. Då ville två förlag ge ut den och Maria valde Lindskog.

Många människor skriver böcker, men att bli antagen av förlag är att ta sig igenom ett nålsöga. Att komma igenom det nålsögat har alltid varit Marias mål.

–  Det känns helt fantastiskt. Jag hade ju fått så många nej. Jag fick läsa mejlet från förlaget flera gånger för att förstå vad det stod.

Hon håller redan på med en uppföljare till sin debut­bok för unga vuxna, har skrivit en barnbok och har flera idéer i huvudet som hon vill förverkliga.

–  Man får många idéer i vardagen, det finns mycket att ta av i de flesta situationer och miljöer, säger Maria och ser ut över grannarnas just nu tomma trädgårdar med välskötta gräsmattor.