Ruth är en ung amerikan i London som jobbar på varuhuset Horrids. Hon är längst ned i hierarkin, tillfälligt anställd och försöker sälja en kändisparfym.
Den här boken innehåller smärtsamt träffande formuleringar om att vara ung kvinna, att stå utanför, att vara ständigt betraktad och betrakta sig själv utifrån upplevda blickar. Detta återger översättaren på ett exakt sätt. Att lägga ifrån sig boken är omöjligt. Ett plus i kanten för skildringarna av Ruths arbetsmiljö där hon står upp hela dagen, får väskan genomsökt och läxas upp av chefen.
Livet är tomt och Ruth dövar det tillfälligt med dåligt sex och alkohol. Jag tycker synd om Ruth men blir lika ofta arg på henne för att hon inte tar ansvar för sitt liv och ser sitt värde. Då blir jag irriterad på mig själv för att jag blivit en representant för vuxenvärldens ”det blir bättre sedan” när saken ju är att unga kvinnor har rätt till ett bra liv här och nu.
Kate Zambreno ringar in det problemet på ett genialt vis och antihjältinnan Ruth sällar sig till klassiska ”lost girls” i litteraturhistorien, som Jean Rhys ”God morgon, midnatt!” som också finns nyutgiven på Modernista.
