Maja Fjaestad kallar sig själv cyberfeminist och har en bakgrund som civilingenjör och forskare. I går debatterande hon digitalisering på Livsplats Sverige i Varberg. Med i debatten var också Jan Gulliksen som är ordförande i regeringens digitaliseringskommission och Khashayar Farmanbar från SKL:s digitaliseringsberedning.

Varför är digitaliseringen en viktig fråga för fackföreningsrörelsen?

– Det finns många olika aspekter. I panelen fick jag frågan om jag var orolig för att Kommunals yrken ska försvinna med digitaliseringen, men Kommunals yrken är de sista som kommer att robotiseras. Däremot kan teknikutvecklingen leda till en bättre arbetsmiljö om den används på rätt sätt. Men det är viktigt att arbetstagarna får vara med och driva utvecklingen, till exempel har de som arbetar inom vården stora kunskaper om hur teknik kan underlätta arbetet.

Vilka risker finns det med digitaliseringen?

– Teknikutvecklingen får aldrig användas av arbetsgivaren för att öka kontrollen över arbetstagarna. I dag kan arbetsgivare ta del av brottsregistret när de ska anställa personal, vilket är helt rimligt. Men vi får inte hamna i att arbetsgivaren i framtiden också skulle kunna kontrollera hur väl arbetstagarnas hjärta fungerar eller hur mycket de motionerar. Den information som kan samlas in genom den nya tekniken måste skyddas av integritetsskäl.

Du kallar dig själv cyberfeminist, vad betyder det för dig?

– Det handlar om att teknik, makt och kön hör ihop. Mäns arbetsplatser har digitaliserats långt före kvinnors. Till exempel har tunga lyft tagits bort inom industrin, medan de fortfarande i hög utsträckning finns kvar inom vården. Samma teknikutveckling ska finnas inom kvinnodominerade yrken, kvinnors arbete ska värderas lika högt som männens.