Enligt LO (broschyr om det fackliga löftet) är grunden för fackföreningen att alla som säljer samma typ av arbete, inom samma fack, samlas och kommer överens om vilket pris och vilka villkor de ska kräva för att sälja sitt arbete. Det är det som är det fackliga löftet, att enas om ett pris och att ingen skall sälja till ett lägre pris.

Trots detta har Kommunal tecknat olika kollektivavtal för olika typer av arbetsgivare. Till exempel inom yrkesområdet personlig assistans. Skillnaden mellan villkoren beroende på om arbetstagaren är kommunalt anställd eller privat anställd är dessutom avgrundsdjup. Kommunalt anställda assistenter har uppsägningstid enligt LAS (1-6 månader), är som regel tillsvidareanställd, arbetsveckor på ca 37 timmar vid regelbundet skiftarbete och ersättningar för arbete under jourtid motsvarande ca 75 procent av normal lön. Privat anställda assistenter har uppsägningstider på 14 dagar, är som regel timanställda – även om de jobbat hos samma brukare i tio år, genomsnittlig veckoarbetstid på 40 timmar och jourtid ersätts med cirka 25 procent av normal lön.

Kommunal anger själva att detta är fel. I ”Arbete på samma villkor som andra” skriver Kommunal att samma arbetsrätt ska gälla för alla personliga assistenter och det innebär då att dagens två kollektivavtal borde avskaffas. Det bör endast finnas ett avtal för samtliga assistenter, oavsett arbetsgivare.

Men om både LO och Kommunal anser att alla som jobbar inom samma yrkesområde ska ha samma kollektivavtal, varför har då inte alla assistenter samma? Svaret är direkt kopplad till assistansersättningen, det vill säga den ersättning som kommuner och företag får från Försäkringskassan för att täcka sina kostnader för assistansen. Problemet är att ersättningen är alldeles för låg för att täcka kostnaderna om löner och villkor ska vara i nivå med de kollektivavtal som Kommunal har med kommunerna. Faktum är att assistansersättningen är så låg att om de privata företagen hade haft samma kollektivavtal som gäller inom kommunerna så hade antagligen samtliga företag gått i konkurs. Inte ens kooperativen, som inte gör någon vinst alls, skulle överleva om de fick samma kollektivavtal som kommunerna.

I de privata företagen finns det inga pengar att skjuta till utan de får klara sig på de pengar de får från assistansersättningen. Så för att överhuvudtaget kunna skriva kollektivavtal med privata assistansanordnare valde Kommunal att anpassa kollektivavtalen efter de möjligheter som assistansersättningen ger.

”Assistansersättningen är så låg att om de privata företagen hade haft samma kollektivavtal som gäller inom kommunerna så hade antagligen samtliga företag gått i konkurs”.

När Kommunal under 90-talet började skriva försämrade kollektivavtal med privata företag hade man naturligtvis en förhoppning att man skulle kunna fasa in avtalen i nivå med de avtal som gäller i kommunerna. Kommunal valde helt enkelt att svika det fackliga löftet i en förhoppning att de sämre avtalen endast skulle gälla ett fåtal företag och under en begränsad period. Med facit i hand kan man säga att Kommunal hoppades helt fel.

Trots att Kommunal nu haft mer än 20 år på sig är de privata avtalen fortfarande betydligt sämre än de avtal som finns med kommunerna. Den privata andelen av assistansen har dessutom växt enormt de senaste 20 åren. I dag har privata företag hand om nästan 70 procent av all assistans, och allt fler brukare väljer assistans via privata företag. Kommunerna har dessutom själva börjat lägga ut sin egen assistans på privata företag – detta för att assistansen då blir billigare – vilket är direkt kopplat till de sämre kollektivavtalen. Kommunal har alltså själva, genom att svika det fackliga löftet och skrivit försämrade avtal för privata företag, starkt bidragit till att kommunalt anställda assistenter hamnar i privata företag med betydligt sämre kollektivavtal.

Det första Kommunal bör göra är att nu kräva att kollektivavtalet för assistenter anställda i privata företag rivs upp och ersätts med det avtal som Kommunal har med kommunerna. Kommunal ska följa det fackliga löftet och skriva ett och samma kollektivavtal för alla inom samma yrke, oavsett arbetsgivare.

Sannolikt kommer arbetsgivarorganisationen Almega att säga nej, vilket förmodligen resulterar i ett avtalslöst tillstånd för i princip alla privata assistansanordnare. (Almega kan helt enkelt inte gå med på villkor och ersättningar enligt kollektivavtalet som gäller för kommunalt anställda utan att samtliga deras medlemsföretag går i konkurs.)

Vi kommer därför att få en hel bransch (privat personlig assistans) där samtliga företag saknar kollektivavtal. Dessa företag, som är helt igenom finansierade av skattemedel och dessutom jobbar med några av samhällets mest utsatta människor, kommer då alla att sakna kollektivavtal.

Då blir det upp till regeringen att visa om de verkligen värnar kollektivavtal eller inte. Vill regeringen ha en fungerande privat personlig assistans med rimliga kollektivavtal så måste assistansersättningen anpassas efter det befintliga kollektivavtal som Kommunal har med kommunerna i dag (HÖK-avtalet). Vill inte regeringen höja assistansersättningen så att det blir möjligt att skriva fungerande kollektivavtal så får den acceptera att hela denna bransch står utan kollektivavtal. Det kan bli en hård strid mot regeringen, men den måste tas. Så länge Kommunal och Almega fortsätter skriva kollektivavtal anpassade efter dagens nivå på assistansersättning så kommer det bara bli värre. 

Så tänk om Kommunal, och visa i handling – inte bara i ord – att ni vill ha bra och lika kollektivavtal för samtliga personliga assistenter. Ta striden mot regeringen genom att nu kräva samma kollektivavtal för alla personliga assistenter.

 

Krister Maltby

Personlig assistent