Ett annorlunda kostymdrama om ett vackert par i idyllisk borgerlig miljö. Paret gifter sig och får en massa barn, men flera av dem dör. Sedan följer vi två söner och deras fruar som också förlorar flera familjemedlemmar.  Det handlar om kärleken till barn, det största en kvinna kan uppleva enligt filmens mödrar. I en tid när barnalstrande var kvinnans livsuppgift.

Filmen är tekniskt välgjord och har ett originellt berättargrepp med ljusa, idylliska bilder (av kvinnor, barn och trädgårdar) och nästan ingen dialog, i stället bär en berättarröst fram skeendena, ungefär: ”först dog den, sedan den och sedan…”. Det är inte så trist som det låter men filmens behållning är främst de vackra bilderna och det räcker inte. Dessutom: smacket från de vackra kvinnornas munnar som möter barnhuvuden används till leda.