Sorlet hörs långt ut i den långa kulverten under Södersjukhuset i Stockholm. Gipstekniker från hela Stockholms län har samlats för att inspirera varandra och pröva nya material på sin årliga nätverksträff.

– Vi drog i gång det här för fem år sedan för att det verkligen behövdes, säger Aster Hadgue, undersköterska och gipstekniker på Södersjukhusets ortopediska avdelning.

– Det är många som vill komma, säger kollegan Meta Uddnäs, som arbetar på akuten.

– Vi var tvungna att säga nej till flera som ville komma. Lokalerna vi har räcker inte, fyller Helena Östman i.

Alla tre är undersköterskor och gipstekniker som brinner för sina jobb. Aster arbetar på ortopedavdelningen och de andra två på akutmottagningen. I år har de tillsammans anordnat nätverksträffen som innehåller föreläsningar på förmiddagen och praktiskt gipsarbete i kalk-, plats- och trägips på eftermiddagen.

Det finns drygt 200 gipstekniker i Sverige – de flesta är undersköterskor som arbetar på akut- eller orotopedmottagningar. Sedan 2008 finns en högskoleutbildning på en termin som många av dem gått. En av dem är Caroline Mathieu Hedquist från Danderyds sjukhus.

– Jag gillar gips. Det är verkligen att jobba med mina händer. Man kan säga att jag får betalt för att kladda, säger hon och ler stort.

Men det är inte bara kladd. Det krävs mycket precision och kunnande för att få till ett gips som ligger rätt på patienten.

– Det som är så bra här på nätverksträffen är att vi utbyter erfarenheter och får pröva nya material, säger hon innan hon får ett plastgips lagt på sin ena arm.