Industriavtalet gäller i tre år. 2017, 2018 och 2019 ska lönerna öka med totalt 6 procent.

För LO-förbunden IF Metall, Livs och GS görs en låglönesatsning så att de som tjänar mindre än 24 000 kronor i månaden får extra pengar till lönepotten.

Utöver löneökningar avsätts pengar till deltidspension/flexpension, år 2017 avsätts 0,2 procent och 2019 avsätts 0,3 procent av lönesumman. Alltså totalt 0,5 procent.

Hela industriavtalet beräknas vara värt 6,5 procent under de tre åren. Det är det nya märket.

Hur låglönesatsningen fungerar ser olika ut i de branschavtal som ingår i industriavtalet.

Något förenklat går industriavtalet ut på att alla som tjänar 24 000 kronor eller mer i månaden för med sig 2 procent av lönen till den lönepott som ska fördelas lokalt.

Alla som tjänar mindre än 24 000 kronor i månaden för med sig 480 kronor till potten i år. Nästa år för de som tjänar mindre än 24 480 kronor i månaden med sig 490 kronor till potten. År 2019 för de som tjänar mindre än 24 970 kronor med sig 499 kronor till potten.

Detta ser facken som en stor framgång eftersom krontalspåslagen är större än om alla hade fått 2 procent till potten.

Om förbunden inte vill ha avsättningen på sammanlagt 0,5 procent till deltidspension/flexpension så ska dessa pengar läggas i potten, vilket då också kan ge mer pengar i låglönesatsning.

Men lönepåslagen varierar mellan avtalen beroende på hur de är konstruerade.

Maria Möller, förhandlingschef för Skogs- och Lantbruksarbetsgivarna, som var med i förhandlingarna om industriavtalet, säger att i hennes bransch kommer potten att räknas ut för hela branschen, inte per företag.

­­­­– Vi har tarifflöner och vi kommer att fördela löneökningen så att de som tjänar mer får stå tillbaka medan de som tjänar mindre får mer.

Lenita Granlund säger att Kommunal nu måste analysera hur låglönesatsningen kan göras inom förbundets avtalsområden.

De allra flesta avtal har löner som ska fördelas individuellt utifrån lokala potter.

Men i avtalen med SLA, lönerna i Bussbransschavtalet för förare samt inom några avtal inom hästbranschen finns tarifflöner.

I avtalet med SKL som träffades förra året sägs att lönerna ska följa märket. För Kommunal är det självklart att detta också ska omfatta låglönesatsningen, vilket inte arbetsgivarna har accepterat.

Lenita Granlund och LO:s styrelse anser att låglönesatsningen är en del av LO:s samordning som bygger på märket.

Om Kommunal eller något annat LO-förbund inte får igenom en låglönesatsning liknande industriavtalets så är IF Metall berett att stödja dem som tvingas varsla om konflikt.

– Vi har i LO tagit armkrok på att alla ska få igenom kraven i LO:s samordning. Och det tänker vi inte svika, säger IF Metalls ordförande Anders Ferbe.

När industriavtalet presenterades i Teknikarbetsgivarnas lokaler på Storgatan i Stockholm var de fackliga företrädarna från industrifacken, If Metall, GS, Livs (LO), Unionen (TCO) och Sveriges ingenjörer (Saco) mycket nöjda.

De hade fått igenom löneökningar, en låglönesatsning och avsättningar till deltidspension/flexpension.

Arbetsgivarna har fått backa från sina krav om ökad flexibilitet när det gäller arbetstid och övertid, utom när det gäller beredskapsarbete för tjänstemän. Och arbetsgivarna fick ge sig när det gäller möjlighet att lägga ut huvudsemestern från maj till september.

Arbetsgivarna kallar försämringar i avtalen som ska kompensera för löneökningar och andra förbättringar för ”kurant motvaluta”.

– Den enda kuranta motvalutan vi har gått med på är ett tre-årigt avtal, säger IF Metalls ordförande Anders Ferbe.

Normalt vill facken ha ettåriga avtal för att kunna kompensera för företagens vinster och dyrare levnadsomkostnader.

Arbetsgivarnas företrädare vid presskonferensen sa att de tycker att löneökningarna blev för höga.

– Låglönesatsningen stör oss, men företagen ska kunna leva med den, sa Anders Weihe, Teknikföretagens förhandlingschef.

De tycker att det är bra att industrins parter än en gång har lyckats sätta märket som blir en norm för alla andra på arbetsmarknaden. Industriavtalet fyller i år 20 år.

LO välkomnar i ett uttalande att industriavtalet slår fast att märket innehåller en låglönesatsning utan krav på försämringar i de anställdas villkor.

– Vi har fått beröm av LO:s styrelse för avtalet, och det hör inte till vanligheten, säger Anders Ferbe med ett leende.

För Kommunals del drar nu förhandlingarna om nya avtal igång på allvar.

– Vi och arbetsgivarna har väntat på märket, skönt att det är på plats, säger Lenita Granlund.