Spänningsromanen Lykttändaren handlar om ett mord på den unga kvinnan Julia som begås en midsommarnatt i 1920-talets Stockholm. Därefter får vi följa konstapel Stierna på kriminalvårdsavdelningen som tillsammans med sina kollegor får till uppgift att utreda mordet. Redan tidigt framgår märkliga detaljer som att det är alldeles för välstädat i lägenheten där mordet begåtts. Den mördade var inte känd för att tycka om att lägga mycket tid på städning, varför polisen snart förstår att någon annan ligger bakom rengöringen. Efter ett tag förstår utredarna att mördaren med största sannolikhet är en polis, städningen är utförd på ett sådant sätt att allt talar för det. Men även den mest professionelle polis kan göra misstag och snart knyts snaran åt runt den misstänkte.
Lykttändaren är på många sätt en fullträff. Det som gör romanen så läsvärd är sättet författaren skriver på. Pontus Ljunghill är journalist, kriminolog och kunnig i polishistoria. Men han är mer än så. Han är också en duktig researcher. Det gör att det Stockholmsskildringar han målar upp verkligen blir levande. Det känns Fogelströmskt på något sätt och som att staden blir en av huvudpersonerna i berättelsen. Exempel på detta är inte minst beskrivningarna av Klara-kvarteren, de framväxande ytterområdena med trädgårdsstäder och förhållandena på en barnkoloni där de fattiga barnens barfotafötter står i bjärt kontrast till grannarnas stora hus med mängder av tjänstefolk.
För den polishistorieintresserade är boken dessutom kryddad av härligt historiskt arbete för polistekniker. Romanen riktigt ångar av kolpulver och letande efter fingeravtryck.
Det märks att författaren tydligt bestämt sig för att klassperspektiv och beskrivningar av ett samhälle i förändring ska vara en viktig ingrediens i romanen. Det är ett klokt beslut för det ger dynamik, nerv och liv i berättandet. Ett exempel på detta är beskrivningen av relationen mellan konstapel Stierna och hans chef. Genom detaljer som vilken mat de beställer till lunch, vilka kläder de bär eller var de bor framgår var de befinner sig på samhällsstegen. Ett extra plus för det grafiskt väldigt snygga omslaget. Jag ser redan fram emot nästa bok av författaren.
