Vi får följa den av många så älskade skådespelaren Kim Anderzons sista tid i livet. Cancerbehandlingar och föreställningar in i det sista. Detta varvas med klipp från hennes pjäser med radikala Pistolteatern och folkliga filmer som ”Sällskapsresan”.

Älskad var hon också av skådespelarkollegor som berättar varför Kim var så speciell, som hennes karaktäristiska kontakt med och intresse för publiken.

Jag hade kanske velat veta mer om personen bakom skådespelaren Kim Anderzon. Hon antyder att hon inte fick kärlek som barn och att det påverkat hennes förmåga att älska, men mycket mer än så får vi inte veta om privatpersonen. Jag hade velat veta mer om mamman, städerskan Sylvia, som sägs ha varit Kims stora inspiration.

Å andra sidan är det uppfriskande att få se en film om en yrkeskvinna utifrån just yrket, en som inte kritiseras för att ha varit frånvarande som moder. Här finns ingen sådan uppgörelse även om dottern Tintin Anderzon är en av de två som har gjort filmen.

Det är ett vackert och värdigt porträtt av en lysande skådespelare och ja – en ikon.