8 mars borde inte behövas
Om det verkligen ska bli förändring krävs att män är beredda att stå tillbaka och lämna plats, skriver Susanna Lundell.
Om kvinnor och män fick lika mycket betalt för samma sorts arbete och om de behandlades lika i samhället för övrigt, skulle det inte behövas en speciell dag då kvinnors rättigheter uppmärksammas. Tyvärr ser det inte ut så och dagen lär behövas länge än. För även om utvecklingen går framåt går den långsamt.
Fortfarande är det kvinnorna som tjänar minst, tar störst ansvar för föräldraledighet och vab, som oftare blir långtidssjukskrivna och som får lägre pensioner för att de oftare jobbar deltid.
Om det verkligen ska bli förändring krävs att män också är beredda att stå tillbaka och lämna plats. Det räcker inte att bara i ord stödja, det måste också ske i praktisk handling. Ett tydligt exempel på det visade Byggnads styrelse som i ett pressmeddelande i dag iklädda så kallade pussy hats lät meddela att de stödjer kvinnors kamp. Och visst är det fint med solidaritet, men samtidigt talade bilden ett tydligt språk. Inte en enda kvinna finns i styrelsen. Och det är precis det här det handlar om. Orden måste också innebära handling, det är först då det blir verklig förändring.