Här är de anhöriga en del av teamet

Caroline Törnquist.

Egentligen är det ganska enkelt – anhörigperspektivet. Det handlar om att personal­en skapar en god relation med de anhöriga. En förutsättning för att lyckas är att ta sig tid att lyssna.

–   Det är viktigt att bli sedd som anhörig. Det räcker inte att vi säger hej och går förbi. Knacka på i stället och bjud på kaffe och sitt ner och prata en liten stund. Det gör stor skillnad, säger Caroline Törnquist, undersköterska på Tygelsjögårdens demensavdelning. 

Hon har precis klarat av morgonrutinerna på avdelningen och är på väg ut till Inga Olsson, 89 år, och hennes dotter Eva Olsson, som går en promenad i trädgården. 

De småpratar om vad Inga arbetat med tidigare i livet och skrattar lite åt att Caroline Törnquist inte vet vad marketenteri (serveringslokal eller liten ­affär i militärförläggning, reds. anm.) är för något.

–  Du är för ung, säger Eva Olsson och får medhåll av mamma Inga. 

Eva Olsson känner sig trygg med personalen och vet att hennes mamma får en bra vård. Hon tycker det är viktigt att personalen ger mycket information och även lyssnar till hennes önskemål.

–  Det kan vara små saker, som att mamma vill ha en gräddbulle till frukost eller att hon får möjlighet att ta färdtjänst och besöka sitt barndomshem ibland, säger Eva Olsson. 

–  Det är ju viktigt för oss också och gör att livs­kvaliteten höjs mycket för Inga, säger Caroline Törnquist. 

”Det finns helt enkelt inga jobbiga anhöriga. Om det är problem finns det alltid en förklaring som för det mesta går att göra något åt.”

Hon har gått en utbildning i anhörigperspektivet med kollegan Päivi Rosberg och Pia Nilsson. Tillsammans har de sedan utbildat alla sina kollegor på Tygelsjögården genom regelbundna studiecirklar.

Syftet med utbildningen är att skapa en medvetenhet kring hur viktig relationen med anhöriga är. 

–  Vi behöver ju dem. De känner den boende bäst och har massor med information som vi vill ha, ­säger Päivi Rosberg.

Päivi Rosberg.

Personalen diskuterar bland annat hur det är att vara anhörig, hur man håller i ett anhörigsamtal och hur man ger information på ett bra sätt.  

–  Det finns helt enkelt inga jobbiga anhöriga. Om det är problem finns det alltid en förklaring som för det mesta går att göra något åt, säger Päivi Rosberg.

Ett exempel kan vara anhöriga som tycker att den boende inte får vara med på tillräckligt många aktiviteter.  

–  Då räcker det inte att vi säger att det inte går ­eller att den boende inte vill. Vi måste sätta oss ner och förklara varför det inte går, att en dement person inte orkar med för mycket intryck under en dag och att vi märker när det har blivit för mycket, ­säger Päivi Rosberg.  

”Pratstunderna kommer oftast spontant. Det tycker jag är ett kvitto på att vi skapat en god relation.”

Att vara medveten om vilka signaler man sänder ut är också viktigt. Ibland kan små saker göra stor skillnad. Caroline Törnquist berättar om en anhörig som bodde långt borta och inte kom och hälsade på särskilt ofta.

–   Innan vi gått utbildningen kunde vi utbrista ”Det var längesedan! Hur är det?” utan att tänka på att det bara gav honom dåligt samvete, trots att det inte var vår mening. 

På Tygelsjögården erbjuds alltid ett ankomstsamtal och obegränsat med uppföljningssamtal. Men det är sällan man bokar in några samtal.

–   Pratstunderna kommer oftast spontant. Det tycker jag är ett kvitto på att vi skapat en god relation, säger Päivi Rosberg.   

Både Päivi Rosberg och Caroline Törnquist är överens om att anhörigperspektivet sparar tid i längden. 

–  Men det gäller att vara flexibel. Ibland måste man ge mycket av sin tid för att etablera en bra relation. Men den tiden tjänar man in i det långa loppet, säger Caroline Törnquist.

Fotnot: Anker Pedersen, längst till vänster på bilden ovan, trivs med gemenskapen på Tygelsjögården. Han hälsar gärna på trots att det var men än två år sedan hans fru dog. Tillsammans med Päivi Rosberg, Eva Olsson och ­Caroline Törnquist småpratar han en stund med Inga Olsson innan hon ska ut på sin förmiddagspromenad.

Läs mer: På www.anhoriga.se finns bland annat en gratis webbutbildning för vårdpersonal. Webbutbildningen bygger på sjuksköterskan, författaren och föreläsaren Gunilla Mathenys bok ”Att utveckla anhörigstöd”.