Efter första scenen brister jag ut i ett gapskratt och jag känner att återseendet med den försupna och förbittrade småskurken Willie Soke kan bli riktigt rolig.

Men scen för scen faller sedan allt platt till marken. Manusförfattaren satsar på extra allt: extra grovt språk och extra många sexscener, men allt blir bara extremt krystat.

Till alla Bad Santa-fans: Strunta i tvåan, se om ettan i stället!