Här har Miranda hittat arbetsglädje

– Jag stormtrivs här, det känns som att jag har hittat hem, säger Miranda Lindström när hon tar emot oss i köket på Bandhagshemmet söder om Stockholm.

Och den familjära stämningen går inte att ta miste på. Miranda och kollegan Camilla Ericsson skrattar så de kiknar över de stora grytorna med bechamelsås och köttfärs. Morgondagens lasagne är redan på gång. I en annan stor gryta puttrar chili con carne till dagens middag. 

– Jag älskar det här, matlagning är min stora passion, säger Miranda och spricker upp i ett stort leende, vilket hon ofta gör.

LÄS OCKSÅ: Jobbsatsning ska stärka romer

Genom en satsning på romer har Miranda och ett 20-tal andra fått en kallköksutbildning och ett års anställning med avtalsenlig lön i olika kök i Stockholms stad. Många romer har aldrig haft ett jobb i Sverige. 

– Jag tycker att det är en jättebra satsning så att vi romer får visa framfötterna. För det handlar mycket om kontakter och nätverk som man skaffar sig på arbetsplatserna. 

Miranda är finsk rom och flyttade till Sverige på 60-talet. Efter grundskolan jobbade hon som servitris och som husmor i pingstkyrkan i Uppsala. Men innan hon fick sin visstidsanställning i kommunen var hon arbetslös. Många gånger har hon blivit kallad till intervju, men hennes långa, svarta kjol gör att hon inte får något jobb, säger hon.

– Vi romer har det verkligen svårt på arbetsmarknaden. Jag har ett svenskt namn, men när jag kommer till en arbetsintervju i mina romska kläder … Och jag är en stolt rom, jag vill inte sticka under stol med det.

– Min romskhet är ett handikapp på arbetsmarknaden. Men det är inte kläderna som gör jobbet, utan jag. Som du märker är jag helt vanlig. Det är dumt att kläderna föder så mycket ilska.

”När jag kommer hem så börjar mitt andra jobb … Vi möts mer än vad många svenskar gör, släkten är viktig.”

Här på jobbet bär Miranda köksdräkt med byxor och skjorta precis som sina kollegor. Hon har inga problem med att anpassa sig efter klädnormen på jobbet. Miranda säger att det fungerar utmärkt att leva ett svenskt liv på jobbet och ett romskt liv på fritiden. 

– När jag kommer hem så börjar mitt andra jobb. Ofta kommer mina barn, barnbarn, bröder och brorsbarn och då äter vi tillsammans och samtalar. Vi möts mer än vad många svenskar gör, släkten är viktig.

Familjen tycker om när Miranda bjuder på mat som hon lärt sig laga på jobbet. Likaså har Miranda lagat romsk mat på boendet.  

Helst skulle Miranda vilja fortsätta jobba på Bandhagshemmet där hon har ”världens gullig­aste” kollegor och där det finns en mångfald av kulturer både bland personal och boende. Samtid­igt är hon övertygad om att hon kommer få bra referenser härifrån och kan söka andra köksjobb. 

Kocken Anders Källstigen går förbi där vi står mellan köksbänkarna och ger Miranda en snabb kram över ryggen. 

– Hon är ju lite beroendeframkallande om man får säga så, förklarar han.

– Det är lite tvärtemot vad det är tänkt. Hon känns mer som en resurs för oss än vad vi är en resurs för henne.

”Jag är mycket gladare. Jag känner mig som en hel människa, inte som en utböling som svenska folket har kastat ut.”

Christina Wiklander är biträdande enhetschef på Bandhagshemmet, som är ett stödboende för personer med beroendeproblematik och psykisk ohälsa. Nio av tio har varit hemlösa. Hon är mycket positiv till stadens satsning på romer.

– Det är en viktig satsning. Och så är andan här på Bandhagshemmet, det ska vara mångkultur.

Hon tillägger att det krävs mer än att kunna laga mat för att jobba i köket eftersom bemötandet är avgörande.

– Miranda kan laga mat och hon har de personliga egenskaperna för att möta de boende, hon förstod dem snabbt.

Men då det inte finns någon ledig tjänst finns ingen möjlighet till fast tjänst för Miranda när visstidsanställningen går ut i mars nästa år. Däre­mot som timvikarie, och under sommaren vikarierade hon för en kollega.

Miranda säger att arbetet gör henne trött på ett hälsosamt sätt, inte av leda som när hon var arbetslös. Och hon har fått självförtroende.

– Jag känner att jag gör något nyttigt. Jag är mycket gladare. Jag känner mig som en hel människa, inte som en utböling som svenska folket har kastat ut. Förut tittade man ner på mig.